Och det är så skönt. Nu kan jag koncentrera mig på omvärlden igen.

Jag är inte den som lät blir irriterad, jag har inget emot att man lånar lite mjölk, eller mjöl till matlagningen. Det går bra, utan att fråga. Men när man dricker upp både en och en halv liter juice och en halv förpackning tranbärsjuice för mig blir jag inte glad. Så därför mina vänner tänker jag nu dricka mjölk. En dryck som inte verkar vara alls lika åtråvärd.

Eller ja, en smal remsa träd mellan två husområden. Jag tror den kallas Dagermanparken. Det var då sannerligen inte tyst men det luktade skog i alla fall! Tall och höst. Där kunde jag sitta en stund, skriva lite och samla tankarna. Mysigt. Jag trodde inte att jag skulle sakna skogen så mycket som jag gjort denna vecka. Jag har bott granne med den hela livet men inte uppskattat den. Bara på svampturer med mamma när vädret tillät. Eller som variation till den vanliga promenadrundan. Jag har tagit den förgiven.