Jag är tillbaka! Efter väderdepression och tentaperiod och nu med mer energi än någonsin. Källan till energin stavas COP15.

I onsdags förra veckan åkte jag till malmö. Träffade en kär vän och mötte upp med en annan. Tillsammans begav vi oss till Kvarnby folkhögskola med en grupp likasinnade. Målet för helgen var klimaforum09 i Köpenhamn. Med en önskan om att bidra till att världen blir en bättre plats att leva på.

Vi lärde känna varndra, målade banderoll och förberedde inför fredagens workshop. Om räntefri ekonomi.

På fredagen åkte vi in till Köpenhamn och vandrade runt på klimaforum. Jag träffade en japansk energiskogsforskare. Han blev eld och lågor när han förstod att jag är från Uppsala. Hans kollega på SLU hade nyligen dött och han pratade och pratade om denne. Det var fint. Sedan frågade han vad jag studerade till och vi hade en lång intressant diskussion om framtidens journalistik. Kommer yrket att finnas i framtiden? Är bloggare journalister?

Sedan var det workshop. Kul! Jag blev ännu mer övertygad efteråt. Har man inte läst så mycket ekonomi behöver man höra det med enklare termer för att verkligen förstå. Och nu vet jag. Att JAK medlemsbank är jättejättejättebra! Och att jag vill avskaffa räntesystemet och bli av med politikernas värsta fiende inflationen en gång för alla. Frågan är bara hur jag skall få andra att förstå? "Men vaddå ingen ränta? Det går väl inte?" Vad svarar man på det? Varför skulle det inte gå? Det är ju ett skapat system. Och skapade system kan man bya ut. Om man kan ändra på ekosystemet kan man väl ändra på det ekonomiska? Det ekolohiska är ju dessutom inte skapat av mnniskan, vi bara tror att vi kan behandla det hur som helst. Och ja, man kan ha tillväxt inom ramen för räntefrihet. Så det är inta bara ett system för tillväxthatare.

På kvällen lyckades jag och M ta oss in på Ojos De Brujos spelning. Kön var jättelång men vi råkade gå förbi en obavakad sidodörr. Det var tur. För det var bra. Vi dansade och dansade och jag blev alldeles för varm i min ylleklänning.

Sen kom lördagen. Vi lyssnade på Vandana Shiva. Vilken kvinna! Hon pratade om ekologiska jordbruk. Som en lösning på klimatkrisen, men också som en lösning på rättviseproblemen. En dag skall jag skriva ett inlägg bara om henne och allt klokt hon sa.

Vi åt lunch och begav oss till den stora demonstrationen. Vandrade hela den långa vägen från centrum ut till Bella Centre. Vi ömsom gick ömsom dansade när vi hamnade i närheten av några musicerande demonstranter. Då blev man varm om fötterna. En man hade en vagn med högtalare på som han drog efter son cykel. Ur dem strömmade reggae. Det hela drevs på solceller som var monterade ovanpå högtalarna. Många plakat var kloka. Andra roliga. En del kreativa. Greenpeace hade gjort en vagn där världens ledare var kasperdockor som styrdes av en cigarrökande bankir.

Alla händelser och möten har gett mig ny energi. Känslorna av hopplöshet som funnits i mig de senaste veckorna är som bortblåsta. Och jag hoppas att det blir ett avtal på fredag. Och klarar inte politikerna av det får vi helt enkelt fortsätta att kämpa på gräsrotsnivå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...