Direktlänk till inlägg 10 augusti 2010
Det finns en del politiker som man har lite extra svårt för. Som man helt enkelt inte klickar med. Min relation till Jan Björklund är sån. Därför blev jag så glad när jag snubblade på denna trevliga lilla text. Trevlig är kanske fel ord förresten, men bra var den i alla fall.
När jag först läste om Björklunds utomordentligt fiffiga förslag tänkte jag på den värsta av de Kalle vi hade (ja, vi hade flera stycken) när jag började sjuan. I början fick jag sitta bredvid honom. På ena sidan hade Kalle och på den andra Kalle nummer två. För jag hade ju "en sån lugnande effekt på dem". Sen blev Kalle stökigare och hans pappa fick vara med i skolan varje dag i ett halvår. Inte hans riktiga pappa alltså. Nej, det var familjehemspappan L som satt med. Han var bra, hjälpte oss med matten.
Jag minns också de första dagen i sjuan. Pappa L var med och Kalle var ganska tyst. Tillbakadragen. Eller den gången då Kalles mamma kom och hälsade på. Han var stolt. Som om han äntligen fick visa att han också hade en riktig förälder, precis som vi andra.
Allt det där måste Björklund ha glömt. Det där som finns bakom.
Fast det är förstås, duktiga Lisa slipper ju sitta bredvid bråkiga Kalle om Kalles alkhoholiserade (eller bara frånvarande?) föräldrar sitter bredvid istället. Så skönt!
Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia. Att turister blir...
Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig. Bli inte kvar, är du snäll. ...
Här... ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...
Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne. Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...
De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 | ||||||||
|