Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ida - 24 oktober 2011 16:45

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.


Bli inte kvar, är du snäll.

Av Ida - 7 oktober 2010 22:17

... som visade sig vara skyldig.


Jag är så blödig nuförtiden. Som ikväll. Jag tittade på en dox-dokumentär på svt. Misstänkt vit man. Den var bra.


Det var när den döde mannens fru pratade som blödigheten kom. Hon sa att hon ville försonas. Att mannen som dödat hennes make (Lord blaha-blaha) inte skulle få ett för hårt straff. Inte som massorna därute som ville se honom avrättad. Eller åtminstone inlåst i bra många år. Jag blev rörd. Det var så stort på något sätt. Det hon sa alltså.


Efter en massa hitande och ditande fann man den vite mannen skyldig. Inte till mord, utan dråp. Straffet kunde ändå bli 20 år. Ganska mycket i mina öron för dråp. Det blev åtta månader. Ganska lite kände jag. Men den vite mannens familj skulle kompensera. För det materiella och det andliga. (kan man överhuvudtaget kompensera det som inte är materiellt?) Ett års gymnasieskolgång för ett av de fyra barnen. 2000 svenska kronor. Det är vad en svart mans liv är värt i den vite mannens ögon.


Då blev jag blödig igen. Eller nej. Ledsen och skitförbannad. Allt kändes liksom hopplöst. Och jag förstod varför det är svårt att vara vit i Kenya. Ibland.

Av Ida - 20 september 2010 22:42

Nationalistiska vindar blåser genom Europa. Precis som då. Vinden blåser över Sverige. Precis som då. Folkgrupper utvisas på rasistisk grund. Precis som då.


Då, judar. Nu, romer.


Åkesson slipar retoriken ytterligare. Säger att han inte är emot invandrare. Men att den svenska invandringspolitiken har havererat. Hans partikamrater pratar om en aggressiv gen. I klassisk rasbiologisk anda. Parallellerna är många. Till 1930-tal.


En av mina bästa vänner blir misshandlad en natt ett par dagar före valet. Av en svenne med en aggressiv gen. Helt oprovocerat. Han står och pratar med sin nyfunne vän Samson, som inte har sitt ursprung i Sverige. Och jag gråter.


Horst wessel lied. Text och melodi är förbjuden i Tyskland sedan andra världskriget. Men inte i Sverige. Här spelas den som segerlåt på Sverigedemokraternas valvaka. Till pizza, bulgur och kampsång.


Bevara Sverige svenskt! Eller hur var det?

Av Ida - 31 augusti 2010 20:06

När folk pratar om adrenalinkickar har det ofta med sport att göra. Eller andra extrema saker. Som bungy jump och sånt. Jag har aldrig märkt av det där. Men när jag var i svampskogen häromdagen förstod jag nog vilken upplevelse en adrenalinkick kan vara. Förra veckans svamptur hade inte gett mycket. En kungschampinion (som visserligen var makalöst god) och några kremlor (sillkremlan smakade faktiskt skaldjur!). Så vi bestämde oss för att pröva lyckan även denna vecka. Väl inne i skogen pekade T åt det håll svampen brukar finnas. Och mycket riktigt, vi fann varsin fin Karl Johan. Jag spanade och långt borta bland granarna såg jag en brun hatt på vit fot. Hjärtat började att slå fortare och jag kände ett slags sug i magen. Kunde det vara fler? Kroppen vaknade till och stegen blev längre. Istället för att kryssa mellan träden som jag brukar blev kursen rak. Över stenar och genom grenar. Jag såg T älga iväg mellan granarna åt ett annat håll och vips så var han borta. S likaså. Jag nådde mitt mål och skar av den fina svampen vid foten. Hjärtat slog fortfarande i ett högre tempo än vanligt. Var fanns nästa? Och vart tog de andra vägen?

Av Ida - 10 augusti 2010 14:17

Det finns en del politiker som man har lite extra svårt för. Som man helt enkelt inte klickar med. Min relation till Jan Björklund är sån. Därför blev jag så glad när jag snubblade på denna trevliga lilla text. Trevlig är kanske fel ord förresten, men bra var den i alla fall.


När jag först läste om Björklunds utomordentligt fiffiga förslag tänkte jag på den värsta av de Kalle vi hade (ja, vi hade flera stycken) när jag började sjuan. I början fick jag sitta bredvid honom. På ena sidan hade Kalle och på den andra Kalle nummer två. För jag hade ju "en sån lugnande effekt på dem". Sen blev Kalle stökigare och hans pappa fick vara med i skolan varje dag i ett halvår. Inte hans riktiga pappa alltså. Nej, det var familjehemspappan L som satt med. Han var bra, hjälpte oss med matten.


Jag minns också de första dagen i sjuan. Pappa L var med och Kalle var ganska tyst. Tillbakadragen. Eller den gången då Kalles mamma kom och hälsade på. Han var stolt. Som om han äntligen fick visa att han också hade en riktig förälder, precis som vi andra.


Allt det där måste Björklund ha glömt. Det där som finns bakom.


Fast det är förstås, duktiga Lisa slipper ju sitta bredvid bråkiga Kalle om Kalles alkhoholiserade (eller bara frånvarande?) föräldrar sitter bredvid istället. Så skönt!

Av Ida - 10 augusti 2010 14:05

Vårdysterhet, en B-uppsats, några antagningsprov, lite semester och nån sorts skrivkramp kom emellan. Antagningsbeskeden som kom var positiva, bostadsfrågan är löst och jag är tillbaka!

Av Ida - 12 november 2009 13:07

Idag är en sån där dag då nyheterna inte för någonting positivt alls med sig. Det här till exempel. Dumma, odemokratiska Kina!


Eller det här. Vi kommer att konsumera oss till döds. Och är det inte ironiskt att COP15 ligger i december? Vi ska alltså diskutera jordens framtid samtidigt som vi konsumerar mer än någonsin?


Själv tänker jag inte handla för de beräknade 6.575 kronorna. Och min önskelista? Den består av: tänger och ett snålspolande dushmunstycke (nej, jag betalar inte för min vattenåtgång. man skall spara ändå!). Och såklart en fortsatt prenumeration på Camino!


Men! Så finner jag en positiv nyhet! Och det är ju hur bra som helst! Tänk om fler fotbollsspelare kunde göra så! Utnyttja sin ikonstatus till bra saker. Som att få grupper till förhandlingsbordet istället för att fortsätta strida. Eller bygga sjukhus. Hoppas att lite fler västerländska idrottare kunde göra samma sak. Utan att ha direkt anknytning till landet. Av ren medmänsklighet bara.



Av Ida - 22 oktober 2009 17:27

Den lilla hålan blir europakändis? Min hemkommun som jag så föraktfullt lämnade för 2,5 år sedan. Jag visste i och för sig att miljöstrategen är bra. Riktigt bra. Hon höll föreläsning för klassen i trean på gymnasiet. En så populär föreläsning att hon blev sista-lektionen-på-kursen-önskan. Och hon kom tillbaka. Berättade om sitt arbete. Hur hon fått industrierna att spara miljoner i elkostnader bara de stängde av datorerna nattetid (ja, det är inte bara dyrt att tänka miljövänligt).


Det här är ju kalas! Nu kan jag stolt bege mig hem till skogen nästa helg!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards