Senaste inläggen

Av Ida - 6 november 2009 12:43

Inflyttningspresent ska inhandlas. Snö. I kombination med regn. Snålblåst. Uschelt väer som mormor hade sagt. Det får bli te och choklad. Något som piggar upp och värmer i blötan. Ekologiskt te från teaffären det luktar så gott i. Och choklad. På hemköp finns det två sorters rättvisemärkt. Den ena är bra, det vet jag. Den andra har jag aldrig sett förut. Läser på baksidorna. Den nya sorten har 100% fair trade-ingredienser. Inga tillsatser som den andra. 7 kronor billigare är den också. Jag tänker att jag måste prova.


De nyinflyttade inviger presenten till fikat. Och chokladen är bra. Billig, reko och god.


Hurra igen!

Av Ida - 3 november 2009 14:17

Två öre per tops! Så mycket sparade jag idag på att köpa ICAs tops gjorda på rättvisemärkt bomull. Jag kan knappt tro det, men det var de billigaste av alla alternativen i hyllan!


Så ska det vara! Det ska löna sig att vara etisk. Tänkande. Medmänniska.

Av Ida - 22 oktober 2009 17:27

Den lilla hålan blir europakändis? Min hemkommun som jag så föraktfullt lämnade för 2,5 år sedan. Jag visste i och för sig att miljöstrategen är bra. Riktigt bra. Hon höll föreläsning för klassen i trean på gymnasiet. En så populär föreläsning att hon blev sista-lektionen-på-kursen-önskan. Och hon kom tillbaka. Berättade om sitt arbete. Hur hon fått industrierna att spara miljoner i elkostnader bara de stängde av datorerna nattetid (ja, det är inte bara dyrt att tänka miljövänligt).


Det här är ju kalas! Nu kan jag stolt bege mig hem till skogen nästa helg!

Av Ida - 17 oktober 2009 11:30

Sverigedemokraterna kallar sin partikongress för landsdagarna och det osar patriotism lång väg. Jag börjar få en obehagskänsla i magen. Jag läser vidare. Om deras arbetsmarknadspolitik. Riv upp reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och reducera anhöriginvandringen kraftigt. Avskaffa positiv särbehandling och kvotering och "motverka diskriminering och svenskfientlighet". Nu har obehagen gått över i magont. Det vrider och vänder sig därinne. Så kommer jag till kommentarerna. De som läsarna själva skrivit. Nu har jag inte ont i magen längre. Jag mår fysiskt illa.

Av Ida - 16 oktober 2009 13:26

Jag läser en artikel om en död popstjärna. Han sjöng i ett popband som jag aldrig lyssnat på så det är inte det som intresserar mig.


Pojkbandsidolen var homosexuell. Det kom han ut med precis innan bandet gjorde uppehåll. Och det är det här citatet jag reagerar på: "Även om Louis Walsh (managern, min anm.) i efterhand har sagt att han inte skulle ha valt Gately om han hade vetat om det, så visade sig fansen ha stort överseende med den sexuella läggningen." Att managern uttrycker sig så förvånar mig inte. Pojkband som lockar skrikande flickor som kärat ned sig i sina idoler har väl inte plats för något annat än heteronormativitet.


Nej, det jag reagerar på är den sista delen i meningen: "... så visade sig fansen ha stort överseende med den sexuella läggningen". Överseende? Det använder man väl om saker som inte är helt normala? Eller lite extrema. Om personers dåliga egenskaper, som man liksom inte låtsas om. När man slätar över.


Kunde inte journalisten bara ha skrivit att fansen inte brydde sig särskilt mycket om det? Nu låter det ju som om det inte vore normalt...

Av Ida - 12 oktober 2009 10:30

Nu har han äntligen tabbat sig så mycket att författningsdomstolen säger ifrån! Hans införande av åtalsimmunitet mot sig själv är olagligt. Konstigt att de inte fattat beslutet tidigare egentligen. Och att det överhuvudtaget är förenligt med författningen att en premiärminister får äga så många procent av medierna i ett land som han gör.


Jag tittar på videon på dn.se. Där han berättar att han är oskyldigt anklagad (för skattefusk, immunitetsgrejen, mutor i senaten m.m.) och att domstolen samarbetat med vänstern. Naturligtvis. (suck!) Och jag tänker på det Gandini sa i måndags efter filmvisningen. Om italiensk journalistik. Om den journalistiska sanningen som inte existerar där.


Han berättade om ett telefonsamtal som spelats in. Berlusconi ringer en kontakt i TV-branchen och ber om en tjänst. Det är några flickor han vill ska få jobb. Som såna där, vad heter de nu igen? De som dansar i bikini framför programledaren och inte får säga någonting? Så mycket tutt-TV det kan bli i alla fall. Samtalet avslutas med att Berlusconi förklarar att det är viktigt att han får hjälp eftersom han behöver majoritet i senaten. (!) I Sverige hade väl detta stjälpt en politiker? I Italien räcker det med att Berlusconi förklarar att det är en komplott mot honom. Och efter ett par veckor har hela historien dött ut. Men vad kontrollerar staten då? Här är ju media den tredje statsmakten. En sorts kontrollmakt. Vad tråkigt det måste vara att vara journalist i Italien. Om man inte vill skriva politiska grejer som inte är Berlusconi-vänliga vill säga.


Men HURRA! Vad bra! Att han äntligen hamnat i konflikt med en domstol!

Av Ida - 10 oktober 2009 21:45

Trött. Efter att ha försökt ta mig fram genom massorna i Nordstan en lördag. Trött efter att ha stått i kö på apoteket. Så hoppar jag äntligen av bussen och möts av reklampelaren. Med de två modellerna sittande i knät på varandra. Som vanligt. Tvåsamt och heteronormativt.


Trötta dagar orkar jag inte med normativiteten. En modeplansch räcker för att den sista luften skall gå ur mig.


I vår vill jag se homosexuella par på modepelarna!

Av Ida - 8 oktober 2009 18:45

Jag satt på tåget mot Göteborg (eller framsidan som Moster brukar säga) och kurslitteraturen började bli mer och mer svårläst i det allt dunklare ljuset. Vi stannade på Örebro Södra och jag funderade på vem som skulle komma att bli sällskap nummer tre på resan.


En äldre man denna gång. Omkring 80 skulle jag gissa på. Med starr på vänster öga. Knappt har han satt sig ned innan han frågar vad jag läser. Jag beskriver kurslitteraturen och han frågar snabbt som sjutton vad jag läser annars. Och jag berättar om boken jag läser just nu, Charlotte Brontës Jane Eyre. Sedan frågar jag vad han brukar läsa. Han berättar att han mestadels läser historiska böcker som han lånar på biblioteket.


En liten hobbymissionär var han. Å den svenska neutralitetens vägnar. Han tyckte att det var förskräckligt mycket ned-klankande på hur neutraliteten behandlats under krigstiden. Och nu verkade han se det som sitt livs (som pensionärs?) mission att utbilda det svenska folket i Sveriges handlande under andra världskriget. Han började genast berätta de mest otroliga historier om hur brittiska och amerikanska piloter hamnat i Sverige. Som mellanlandare (eller vad man ska kalla det) eller på grund av krascher. ”De tyska vågar jag inte läsa om, det intresserar mig inte”. Och hur de tagits om hand.


Finska vinterkriget hann han prata lite om också. ” Oosh, nu är det bråttom här” Och fort gick det. Speedlektion kan man kalla det. Även denna med fokus på neutraliteten. Hur vi hjälpte finnarna. Sen ropade de Lakså i högtalarna och min vän sa tack för sällskapet och att det var trevligt att träffas. ”Ja, jag tar ju varje chans” sa han och syftade nog på speedlektionen i historia. ”Du kommer bli en bra journalist, så öppen och pratsam. Och snygg och grann med. Lycka till med studierna!”


Jag undrar vad han hette?

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards