Senaste inläggen

Av Ida - 22 april 2009 21:59

Kroppen bestämde sig för att påminna mig. Om att jag är kvinna. Som om jag skulle ha glömt det? Jag tänkte att Ipren inte hjälper och gick ut på promenad i stället. Om man går fort försvinner det. Nästan. Kroppen blir så fokuserad på alla delar som ska samarbeta för att röra sig framåt att den glömmer bort kvinnligheten. Jag stoppade Madeleine Peuroux i öronen och solen sken.


Plötsligt såg jag rosa små blommor. Undrade vad sjutton det var för vårblomma. Tittade lite närmare och insåg att det var blåsippor. Pastellrosa blåsippor. Kan det vara kalken? Vattnet i huset smakar riktigt äckligt så halten kanske är extra hög? Jag letade efter en blå en, men det närmaste var någon slags neonlila. Är det magenta det kallas? Jag tror det.


Efter en stund började hon sjunga la vie en rose och jag blev ännu lite gladare. Plötsligt kom jag på mig själv med att storle där jag gick. Jag började gräva där bak i huvudet för att komma på vad det egentligen var jag gick och tänkte på, som var så roligt?


Jag vet inte varför jag kom att tänka på just det, men det var en mycket märklig komplimang jag fick under påskledigheten. Eller var det en komplimang? I alla fall. Bror hade varit iväg någonstans och träffat en man i 35års-åldern. "Har din syster vart på radio?" Bror svarade att om det var från Afrika han menade så ja. Och då kom det. Det där som jag inte vet riktigt hur jag skall tolka det. Han sa någonting om att det var bra. Att jag verkade stabil. "En som har vart ute å sett lite" "De e en sån en ska gifta sej me" Hoppsan! Var det positivt eller bara läskigt frågade jag bror. Han svarade att killen hade både fru och barn så att det nog var positivt.


Sen hade jag nästan kommit runt hela rundan. Och kroppen var som vanligt igen. Som de dagar jag inte är kvinna. När jag bara är jag.

Av Ida - 1 april 2009 10:05

Det här är DN:s aprilskämt. Det måste vara det. Hade det publicerats imorn skulle jag trott på det. Utan att bli särskilt förvånad. För det är precis så urbota dumt att det skulle kunna vara sant...

Av Ida - 1 april 2009 09:25

Jag läser tidningen. Som vanligt till frukost. För första gången på många dagar är inte Wanja Lundby Wedin toppnyhet. Nej tillbaka i topp är ännu en bonus-härva. 5.7 miljarder. Miljarder! Och de flesta är män. Som vanligt. Det är ju vansinnigt. Säkerligen har de varit stressade och pressade, men det har nog de anställda tjänstemännen också varit. Och Hur många miljoner är skäligt? Gör de ett bättre jobb för att de får så mycket? Och är deras arbete med att sitta i möten hala dagarna och förhanlda om viktiga saker mer värt än alla andra yrken? Den ensamstående kvinnan som sliter dagarna i ända på ett ålderdomshem för 17 000 i månaden? Hur många procent är det av bank-nissarnas bonusar? Hur många procent är det av lönen? Bah! Jag orkar inte. Stänger av. Trots att det kryper i kroppen.


Det värsta är att jag inte kan bojkotta det. Jag menar, jag kan låta bli att köpa Nestles produkter. Eller Axas. Eller Äggen från burhöns. Men vart skall jag ha mina pengar? Hur jag än gör måste en vanlig bank vara inkopplad. Och jag hatar det! Att ingå i ett system jag inte sjäv har valt. Och som jag inte kan påverka. Det kryper under skinnet och jag får en känsla av instängdhet. Måste ut. Måste få luft.

Av Ida - 30 mars 2009 21:52

Den här bloggen har blivit så annorlunda. Mot hur den var i början. Jag skriver bara när jag är upprörd. Och arg. Ledsen. Eller förbannad. Hur kul är det att läsa? Vart är lyckan någonstans? Alla små filosofier och betraktelser. Om isfläckar, lövhögar, staketstolpar och guppiga cykelvägar? Minns ni? Ni som har hängt med sedan starten?


Jag tror att jag har för mycket att göra. Jag måste bli sådär arg för att verkligen ta mig tid. Men nu är det vår och efter den 15 april blir nog sinnet lättare. Då ska jag blanda. Bubbelplast, Lycka och Samhällsengagemang. För man får inte sluta engagera sig. Världen kan alltid bli bättre. Måste bli bättre.

Av Ida - 29 mars 2009 20:16

Varför dansar folk på högtalarna när man är på klubb? Sådär utmanande? Så att man känner sig som en porrklubbsbesökare? Och varför trängs de på Max? Som om det vore en konsert med The Tives...


Varför blir det aldrig strömavbrott i städer? Så man måste tända fotogenlampa och i vedspisen. Det är en sån dag idag. Då det skulle vara mysigt.


Vi hade strömavbrott igår. Kan man säga. Klockan halv nio stängde vi av musiken och släckte lamporna. Tänk vad bra det går att ha födelsedagsfest med levande ljus i stället! Inte alls för mycket mysfaktor som man kan tro. Jag tror jag ska ha Earth Hour oftare.

Av Ida - 27 mars 2009 21:57

Jag läste vidare bland notiserna jag skrev om i föregående inlägg och fann denna. Det gav ett visst hopp ändå!


Att hon till sist fick upprättelse. Att hovrätten tog sitt förnuft tillfånga och faktiskt följde lagen. 


"I Mölndals tingsrätt friades han trots att han erkänt att han hört kvinnan säga nej och att han fick bända isär hennes ben. Domen motiverades bland annat med att mannen kunnat misstolka kvinnan eftersom hon lagt sig för att sova endast iklädd bh och trosor"


Trots att han erkännt att flickan sagt nej OCH att han varit tvungen att bända isär hennes ben! Kan det bli mer tydligt? Skulle jag signalera att jag vill ha sex varje kväll om jag sover i bara trosorna?


Och att sova i bh? Det låter fasligt obekvämt. Jag skulle snarare se det som ett tecken på att kvinnan inte ville ha sex. Att hon behöll den bh som hon troligtvis skulle tagit av sig om hon sov ensam. Var domaren man?


Och när den nya våldtäktslagen kom? Var det inte den som skulle göra det lättare får de offer som blivit våldagna under hot att få förövarna fällda trots att de inte sagt nej. För att de kanske inte vågade säga nej...


Men som sagt. Ett steg i rätt riktning. Men jag kan ändå inte låta bli att täka på vad kvinnan gick igenom under den första rättegången. Det som jag så många gånger läst om. Det som flickorna kallar den andra våldtäkten...

Av Ida - 27 mars 2009 21:17


Språket avslöjar oss!


Tonårspojke väldtogs av flera män. Redan i rubriken framgår det vem offret var, vilka förövarna var, samt att det rör sig om flera förövare. Okej tänker jag och klickar för att läsa. Notisen är relativt lång. Längre än de brukar vara tänker jag. Med uttalanden från polisen? Det brukar det sällan vara. "Detta är mycket ovanligt och oerhört kränkande för 17-åringen." "Vi får se vad det här landar. Nu ska vi utreda vem som gjort vad"


Klart att det är kränkande! Våldtäkt är alltid kränkande. Och jag kan inte låta bli att tänka. Varför har jag aldrig läst en väldtäktsnotis där en polisman säger: Detta är tyvärr ett vanligt förekommande problem och naturligtvis är flickan mycket kränkt. Vi jobbar nu på att hitta gärningsmannen.


Jag skrivet våldtäkt i nyhetssidans sökfält. Hittar några andra notiser. Där flickor är offer. Inga uttalanden om kränkningar. Inga lugnande uttalanden om utredningen. Det jag hittar är däremot:

- en kort notis om en väldtäkt på en båt. De som får mest utrymme i artikeln är konstigt nog gärningsmännen(!).

- en annan kort notis om en väldtäkt i lilla edet. Ingenstans står det om hur det ska ha gått till på det sätt som det beskrivs i notisen om pojken.


Där har vi det. Språket som verktyg. En så tydlig indikator på att jämställdheten fortfarande behöver arbetas med! Och det farligaste av allt. Lägger vi märke till det? Hur många reagerar om de läser något? Hur många ser skillnaderna i språkbruket och mediernas framställan?

Av Ida - 17 mars 2009 18:52

En bit in i föreställningen skall en bandspelare spela något. Musik tror jag. Ett alarmerande tjut sätter igång. Det slutar inte och jag börjar tänka att det kanske inte är meningen. Men nej, när det gäller Hassen Khemiri vet man aldrig. Så det ska nog vara så. Sedan kommer en tekniker upp på scen. Men jag är fortfarande inte säker på om det är fejk eller på riktigt. Tidigt i pjäsen anpassade de replikerna till Uppsala så varför skulle de inte kunna låna in en tekniker för att förvilla publiken? Ytterligare en tekniker kommer upp på scenen. Och ännu en. Nej det var inte meningen. Att det skulle tjuta sådär alltså. Och skådespelarna gör mer eller mindre bra ifrån sig vad det gäller att hålla spelet vid liv. Att hålla rollerna. Särskilt en utmärker sig. Manusförfattarens bror. Han börjar åka på stolar och underhåller publiken riktigt bra. Han tar fokus från teknikerna som kan jobba "ifred".  Ja, fett med cred till lillebror khemiri! Han var bäst. Hela tiden. Men jag blir oftast mest imponerade av sådana. De som gör stumma roller alltså. Att man kan synas mest utan att prata? Genom kroppsspråket. Och mimiken. För det där med mimik, det kan han!


Bra var det. Se den om ni har möjlighet. Och den berör. Hela kvällen hade jag en klump i bröstet. Hur kan man stänga ute någon ända in till slutet? Bara stänga ridån och vips! Så är han borta.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards