Nyss hemkommen från arbetet. Det var riktigt intreassant idag. Och lite läskigt också. Jag hade en catering själv och var lätt nervös måste jag säga. Det är tredje gången jag jobbar och har ingen som helst koll på företagets rutiner eller var saker skall hämtas och så vidare.

Det var något slags firande med buffé, och en ombudsman från huvudstaden var inbjuden. Även mycket högt uppsatta personer från universtet var där och jag kände mig liten och vilsen. Tänkte att det var extra viktigt att sköta arbetet. Fånigt egentligen. Alla kunder skall ju mötas med samma respekt. Oavsett deras så kallade "rang".

Under kvällen blev jag uppvaktad av en småung (runt trettioi kanske) man som ville träffas och diskutera freds- och konfliktkunskap. Han var förvisso trevlig och jag skulle väl kunna fika med honom om jag tyckte att jag hade tid med det och var säker på att han inte skulle förvänta sig något annat än just kaffe och diskussion.

Han gjorde sig ideligen ärenden bort till min plats vid buffé- och vinbord. Och tillslut gav han mig sin telefon. Bad mig passa den medan han drog sig tillbaka.

Syftet var att jag skulle skriva in mitt nummer och av någon anledning gjorde jag det. Kanske för att jag inte vågade stå och förklara för honom inför höjdarna att jag inte var intresserad. Fast det borde jag kanske ha gjort.

"Maten var ju bra, men den lilla servitrisen var inget vidare. Ja, hon stötte ju på de yngre männen i sällskapet"

Visserligen var det uppenbart att det var han som var på mig och inte tvärtom, men blickarna fick mig att snällt skriva in mitt nummer och inte äventyra något. Men vad skulle jag äventyra egentligen?

Fy! Jag tycker inte om att bete mig sådär. Ge vika inför saker jag inte tycker är okej, bara för att jag är ny på området och inte kan se sociala reglerna. Varför ens bry sig om dem?

*

Varför är alltid efter klockan 22.00 den bästa tiden att dammsuga?