Ja, efter tre dagar i Varberg är vi nu hemma. Jag måste bara berätta om den första dagens otur. Vi hade bestämt avresa från ICA:s parkering klockan nio tisdag morgon.

Det första som händer är att jag får backspegeln i näven när jag skall ställa in den (bäverbilen är en ford fiesta årsmodell 1988). In på ICA och köpa karlssons klister och tejp. Nästa problem: fel batterier till CD-spelaren. In på ICA igen och byta till rätt sort.

Nästa problem är vägbeskrivningen. Från vilket håll gällde den? Om man kom från malmö eller väg 41? Totalt värdeslös! Men efter två timmars snurrande i Varbergs mååånga rondeller och tre stopp för att fråga om vägen kommer vi tillslut fram till Södra Näs camping.

På kvällen kom nästa problem. Vi var på restaurang (ganska värdelös faktisk. Maten skulle vara mediumkryddad, men min gröna curry bokstavligen brann i munnen och jag kände ingen smak av grönsakerna i såsen, och då brukar jag inte vara särskilt känslig för starka kryddor) och när vi kom tillbaka till bilen var den död. Jag trodde jag stängt av lyset, men i stället satt på perkeringsljuset. Batteriet var urladdat och jag började jakten på startkablar i bilens bakre regioner. Sedan var det bara att haffa en vänlig dam som kunde låna ut sin bil. För att med all säkerhet inte råka bränna hennes batteri ringde vi en lillebror som går fordon (tänk vad praktiska de är ibland!) Bilen gick igång och vi lämnade parkeringen på väg mot dagens sista trubbel.

Bäverbil blir lite trött ibland och somnar i tid och otid vid nedväxling. Detta gjorde den lilla bilen när vi skulle svänga ut på vägen som skulle ta oss till campingen. Eftersom batteriet inte laddat upp sig ännu var det bara att rulla in den på trottoaren och gå till närmaste parkering och be om hjälp. Denna gång kommer en medelålders man till undsättning och lär oss hur man med lite lite batteri kan rulla igång bilen på tvåans växel. Underbart tycker vi som slipper dra fram starkablar igen!

Äntligen hemma. Och vi kommer i säng, trötta efter en lång dag och somnar till blixtar, dunder och spöregn. Men tältet står pall och vi håller oss torra hela natten. Övrig tid på resan är problemfri och därför inte lika rolig att berätta om.

För övrigt har det idag varit en händelserik dag. Den började med att en okänd gubbe knackade på dörren för att tala om att en kviga gick lös nere på mossen. Suck säger jag och brodern och går ut för att ta in den. Sedan var det dags för lunch med la broder hos mormor. Och kaffe två gånger hann vi med. Sedan var planen att jag skulle träna med H, men vi tappade totalt motivationen efter halva programmet och gick på långpromenad istället. Inte så illa det heller i och för sig. På väg hem var kvigan på väg ut igen. Far blev måttligt glad när jag väckte honom och mor såg väldigt förvirrad ut.