Den enda lediga dagen denna vecka spenderade jag i Borås. Det var premiärgivning hos blodcentralen som stod på agendan. M frågade om hon fick titta på. Javisst sa jag.

Så var det dags för stickandet och jag hör M flämta till lite så jag tittar åt hennes håll. Haha, det var kanylen som skrämde henne. (nästa gång skall jag hålla henne i handen!) Den var kanske 2 millimeter i diameter och jag måste erkänna att det gjorde lite ont. Åtta minuter senare var jag klar. Lite yr i bollen, men nöjd. Det kändes bra. Jag kände mig bra. Duktig.

Nu till rapporten från Emmabodafestivalen (lite sen kanske. Men men...)

Vi hade roligt i vagnen! Rullade våra rullar och kunderna var glada och trevliga. D for omkring som ett yrväder och situationen kändes ibland en aning kaosartad. Som vanligt var det mycket krångliga beställningar, men tack vare att tempot var lågt gick det bra. Vegan utan lök. Utan gurka o lök. Lite ost. Och extra kärlek. Det var nog de vanligaste beställningarna.

Något som var roligt var att vi sålde lite av lättölen, trots den låga alkoholhalten. Komiskt nog bara till engelsmän. Haha, de måste tycka att det svenska ölet är bra blaskigt! Och inge vidare berusad blir man heller.

Vi fick många kommentarer om våra blommor som hängde vid vagnen. Många stoppade huvudet i buketten och luktade lite granna. Det som förvånade mig var att det var flest pojkar som kommenterade hur fina de var. Så brukar det inte vara.

De pinsammaste fyllona(de som stötte på oss lite väl klumpigt) var från vår egen kommun så de vill jag helst inte kommentera.

Sista kvällen efter stängningsdags tog jag och M oss en liten promenad. Då möter vi en VÄLDIGT glad Alexander Chamberland. Han dansar fram och talar i tungor. Frågan är om ens han sällskap förstod vad han sa. Det var lite roligt. Dock handlade han inte av oss. Det var synd. Han borde uppskatta vårt ekologiska, vegetariska koncept i egenskap av språkrör för Grön Ungdom.