Eller ja, en smal remsa träd mellan två husområden. Jag tror den kallas Dagermanparken. Det var då sannerligen inte tyst men det luktade skog i alla fall! Tall och höst. Där kunde jag sitta en stund, skriva lite och samla tankarna. Mysigt. Jag trodde inte att jag skulle sakna skogen så mycket som jag gjort denna vecka. Jag har bott granne med den hela livet men inte uppskattat den. Bara på svampturer med mamma när vädret tillät. Eller som variation till den vanliga promenadrundan. Jag har tagit den förgiven.