På min semester blir jag smutsig. Kåda. På byxorna och på händerna. Svart blev jag i ansiktet med. Det var nog när jag strök luggen ur ansiktet med de smutsiga handskarna.

Mamma har byggt en stenmur som behöver en grind. Så vi gick på skogspromenad med såg och sekatör och letade rätt på några lagom tjocka grenaratt ha till spjälor. Tänk vad roligt det kan vara att barka! Det gick så lätt när grenarna fortfarande inte hunnit tork. 

Det är så man skall semestra. Man skall göra saker. Med kroppen. Det är som att stadsstressen går ur på riktigt då. Det är som att hjärnan kopplas bort på riktigt då. Och så får man ju umgås med Mami och Papi med. Som inte kan sitta still några längre stunder.