Det är idag exakt fyra månader till studenten! Sedan är jag fri eller vad man ska kalla det. Men i samband med denna insikt infann sig separationsångesten. Tanken på att bo själv i en liten studentlägenhet utan vare sig föräldrar eller syskon är mycket obehaglig. Inte ens en katt till sällskap! Lösningen kan kanske vara korridor eller kollektiv...

Ute är det 12 minus. Jag och mamma trotsade kylan och gick på promenad för att hämta bilen hos andra halvan av vår lilla bilpool. Jag fick hålla handen. Mysigt. Separationsångesten lindrades något.

 

malin

26 januari 2007 00:38

om jag följde med dig hem, skulle du behålla mig då?

jag har också ångest. tror att det är mänskligt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...