Direktlänk till inlägg 29 januari 2007
Det var en måndag för några år sedan och jag skulle som vanligt gå upp till musikskolan för att spela trummor. På vägen mötte jag en tant. Det var i en smal trappa och den stackars tanten såg livrädd ut. Jag tänkte att om jag ler kanske hon förstår att jag inte tillhör de där ”gangsterungdomarna”. Så jag log och den gamla tanten log tillbaka och jag riktigt såg hur hon andades ut. Är det så enkelt tänkte jag? Räcker det med att le för att de gamla tanterna skall slippa sätta hjärtat i halsgropen?
Nu för tiden ler jag mot alla tanter jag möter, gubbar med för den delen. För det mesta ler de tillbaka och ibland får jag till och med ett hej till svar. Men ibland ser de bara sura ut och då känner jag att jag misslyckats. Märkligt nog är det lättare att få tanterna att se glada ut, jag vet inte varför. Och glada gubbar som är det gulligaste som finns!
En gång skulle jag och min vän åka till Jönköpings badhus och vi stod och väntade på bussen. På hållplatsen var det tomt så när som på oss, några pendlare och två tanter i 75-års åldern. Plötsligt frågade den ena tanten, rakt ut i luften, om vi inte skulle ta fram våra mobiltelefoner och börja knappa på dom. Hon väntade inget svar utan började istället, i gnällig ton, klaga på att ungdomarna hade så högt ljud på telefonerna.Vi tittade på henne och hade lite svårt att hålla oss för skratt. Jag tänkte att: ”Men snälla lilla tant, anklaga inte mig. Jag har ingen telefon och hade jag haft en hade jag varit lika irriterad på blip-ljuden som du”. Men jag sa det aldrig, jag svarade inte alls. Men den lilla tanten verkade inte bry sig utan började istället prata med sin väninna om hur ”fantastisk Christer Sjögren är. För att inte tala om hans frisyr!"
Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia. Att turister blir...
Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig. Bli inte kvar, är du snäll. ...
Här... ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...
Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne. Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...
De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|