Jag har klippt mig. Och skaffat mig ett jobb höll jag på att säga, fast det har jag inte. Bara sökt. Men klippningen var en trevlig vårförändring. Jag hoppades på att jag skulle se lite äldre ut. Varför vet jag inte. Särskilt då jag bävar inför nittonårsdagen av någon outgrundlig anledning. Ja ibland förstår man sig inte på sig själv. Jag har en teori om att det beror på mina framtidsgrubblerier. Kanske det vore taktiskt att söka en massa saker så kan man tacka ja till det som känns bäst. Då kan jag ju vela ända fram till i Juli. Så får det bli!

Igår var det vårdag nummer två. Det var mysigt!

Idag var det som vanligt igen. Lite mer depressivt.

Kanske är det förklaringen till kvällens vemod. Jag känner mig alldeles otroligt (onödigt) ensam trots att jag har umgåtts med vänner hela dagen och alla i huset är hemma. Jag behöver nog sova, så att jag inte blir alltför sentimental. Det brukar hjälpa.

 

malin

16 mars 2007 09:09

äsch det är ju galet långt tills vi blir gamla. :D ta det luuugnt.

här är det strålande soool. uppsala är en bra stad. bara att flytta hit:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...