Jag stod i musikhyllan på stadsbiblioteket och letade efter Piaf. Då kommer det in en ung man som jag känner väldigt väl igen. Jag bläddrar vidare en bra stund och känner mer och mer igen honom. Jag finner mina skivor och går till lånedisken, där även han står. Nu har det gått så pass lång tid att jag tror mig veta vem denne unge man är. Räcker modet? Det gjorde det.

- Ursäkta, är du J?

- Ja...?

- I så fall har vi träffats. På sjövik, för ett år sedan.

Vi börjar prata och blir stående en lång stund. Vi pratar om universitetet. Vad han läser och vad jag läser. Om gemensamma vänner. Och om musiken vi skall låna.

Ja, som M sa. "Ida, du känner visst hela stan utan att veta om det"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...