Igår ägnade jag 3,5 timme åt att sitta i telefonköer hos olika lasarett i landet. Efteråt var jag trött. Och jag frågade mig om det verkligen var min uppgift i egenskap av patient att vara den som ser till att min journal skickas mellan sjukhusen och i slutändan hamnar i rätt händer? Jag vet inte, men det verkar uppenbarligen vara det säkraste sättet att gå tillväga för att hamna rätt. För mig var det väl egentligen inga problem. Mitt sitter i ögonen, men tänk den som har det värre? Inte så illa att det är akuten som gäller, men ändå så pass att det blir jobbigt att sitta i telefon och slussas runt?

Man måste vara så frisk när man är sjuk, att man orkar med att vara sjuk helt enkelt.