Dofter. Av längtan? Som påminner mig. Om vart man bäst spenderar en svensk sommar någonstans. På landet.

Imorse när jag cyklade till stan hade de slagit dikesrenen. Gräset hade varit långt så det luktade inte vanligt gräsklipp. Mer som nyslaget hö. Och jag kom att tänka på barndomens höskördar. De soliga. Inte hässjandet. Nej, de varma soliga dagarna med bad i den lilla plastpoolen medan de vuxna blåste in höet på rännet. Dax för nytt lass och vi hoppade upp på hörskrindan. Sen, det bästa av allt. När det nya lasset var fyllt och vi kunde klättra högst upp och lägga oss för att titta på molnen. Hela vägen hem guppade lasset. I takt med hästarnas kloppande, travande steg.

Hö skall alltid köras med häst och vagn. Det är bäst så. För miljön. Och för själen.