Några veckor efter mötet med tavelförsäljaren satt jag på centralstationen i stockholm. Jag väntade på kusin vitamin och stickade. Det är bra med stickning. Man får så lätt kontakt med människor.

Ett förvirrat par kom fram till bordet bredvid. Kvinnan sa åt sin man att sätta sig ned så skulle hon köpa mat. Han tittade på korgen med rester som någon gammal gäst lämnat kvar. Han tittade sig omkring, men överallt satt människor och åt.

- Du kan sätta den här, sa jag och pekade på det lilla bordet framför mig.

Han såg förvirrad ut.

- Jag ska int äta så det går bra.

Han satte ner korgen och började prata.

- Du anar inte vilken vecka vi har haft!

- Jasså? svarade jag.

- Jo du förstår, började han och berättade sedan en lång historia om stockholmsbesöket. på tisdagen skulle de leverera tunnbröd men fick fel på bilen. Och det ena problemet ledde tilldet andra. Nu var det fredag och de skulle äntligen åka hem. Med buss. Det var ju så kallt hemma i rättvik och de ville hem och titta till allt. Tänk om pannan hade gått sönder? Och jag log och tänkte att jag känner igen det där.

- Vart är du på väg då? frågade han.

Jag förklarade att jag var på väg hem från skolan och han började genast fråga ut mig om Uppsala. Om vilken nation jag var med i och vad jag brukade göra. Jag berättade om kören och han böev alldeles till sig. Han berättade om barbershopgruppen han var med i på 60-talet. Och att han faktiskt (mycket stolt och med glimten i ögat) med dem vinnit EM i barbershop. Jag tror det var 1968. När frun kom med maten berättade han glatt att jag var från Uppsala och sjöng i kör. Det gjorde hon med. Så fortsatte samtalet om körsång tills kusin kom. Jag tackade för sällskapet och önskade dem en mer tursam hemresa. Glad över det roliga mötet. Inte visste jag att det fanns EM i berbershop!