När folk pratar om adrenalinkickar har det ofta med sport att göra. Eller andra extrema saker. Som bungy jump och sånt. Jag har aldrig märkt av det där. Men när jag var i svampskogen häromdagen förstod jag nog vilken upplevelse en adrenalinkick kan vara. Förra veckans svamptur hade inte gett mycket. En kungschampinion (som visserligen var makalöst god) och några kremlor (sillkremlan smakade faktiskt skaldjur!). Så vi bestämde oss för att pröva lyckan även denna vecka. Väl inne i skogen pekade T åt det håll svampen brukar finnas. Och mycket riktigt, vi fann varsin fin Karl Johan. Jag spanade och långt borta bland granarna såg jag en brun hatt på vit fot. Hjärtat började att slå fortare och jag kände ett slags sug i magen. Kunde det vara fler? Kroppen vaknade till och stegen blev längre. Istället för att kryssa mellan träden som jag brukar blev kursen rak. Över stenar och genom grenar. Jag såg T älga iväg mellan granarna åt ett annat håll och vips så var han borta. S likaså. Jag nådde mitt mål och skar av den fina svampen vid foten. Hjärtat slog fortfarande i ett högre tempo än vanligt. Var fanns nästa? Och vart tog de andra vägen?