Idag fick jag ett mail om en namninsamling som pågår. Jag får det ibland.

Den här handlar om uranbrytning i Jämtlamd. De kräver att regeringen inte ger undersökningstillstånd till bolag som letar uran. Jag tyckte det lät bra, så jag skrev på.

Sedan funderade jag. På närminnet. Tar det bara 22 år att glömma?

Den 26 april 1986. Vad hände då?

Jasså, kärnkraftsolyckan i Tjernobyl? Jaha, jo den har jag hört talas om. Ökade fall av cancer i Ukraina? Ja, radioaktivitet är ju inte att leka med har jag hört. Drabbade stora delar av Europa? Sverige? Ja just det ja, det låter bekant. Fick inte äta bär och svamp i norra Sverige på flera år? Kan man fortfarande mäta radioaktiva ämnen i vissa områden? Nej det menar du inte! Det måste vara påhittat. Jasså inte? Nähä…

Jag kommer inte ihåg. Jag var inte född. Inte ens påtänkt. Och jag bor inte i Jämtland. Men jag bryr mig ändå.

Varför har politikerna glömt? Var de barn då? (dum fråga. med tanke på att de flesta inom politiken är över femti var de i trettioårsåldern då) Eller märkte de bara inte av sviterna? De kunde äta fisk och de kunde gå ut i skogen (om de nu var intresserade av sådant) och plocka bär och svamp.

Men hur kan man sluta minnas när det fortfarande finns spår i jorden? Mätbara halter av radioaktivt avfall i skog och mark!

Hur lång tid tar det egentligen för mänskligheten att glömma?

Om det tar knappt 22 år att glömma, kommer vi inte längre att minnas 11 September-attacken år 2023. Och Palme, ja han borde vara bortglömd vid det här laget han med. Men det är han inte! Varför är han inte det?

Men egentligen hänger ju World Trade Center ihop med Tjernobyl. För om man verkligen vill slå ut ett samhälle kan man plundra ett kärnkraftsverk.

En ny sorts terrorism?