För några veckor sedan såg jag filmen ”En lanthandel i Provence”. Fransk feel good kan man nog kalla det. Vacker, stundtals riktigt rolig och flera egensinniga karaktärer.

När vi kom ut sa sällskapet att det ju kunde vara en liten by i Västergötland. Precis samma tanke hade slagit mig. Där inne i mörkret.

Och jag minns. Varubilen. Det luktar Kungen av Danmark.

Den hade en disk. Och på andra sidan en hylla. Man kunde köpa det mesta där. Hushållspapper. Ost. Flingor. Tejp. Mjölk. Ja, det mesta man kan tänkas behöva.

Ibland behövde mormor och morfar ingenting. Men vi fick titta ändå. Och morfar köpte alltid Kungen av Danmark. Precis som han gjorde i den lilla affären inne i byn innan den slog igen.

Västergötland och Provence. Inte så stor skillnad ändå.

Det kändes fint på något sätt. Gränslöst.