Mitt fönster är trasigt. Det gick inte att stänga. Jag mailade och felanmälde. Och det kom en man som skulle laga. Han kom så fort att jag blev riktigt förvånad. Är det möjligt hos studenstaden?

Han lyckades efter en stunds meck och en hel del våld med konststycket att stänga det.  Men det är fortfarande trasigt, så nu får jag inte öppna det. Varmt blir det då. Om natten. Men hellre varmt än objudna gäster när jag inte är hemma. 

Han sa han skulle ge upp. Jag frågade om han inte hade grejjer nog. Ja, svarade han och önskade trevlig helg.

Kommer han tillbaka på måndag? Jag hoppas det. Att de inte glömmer. Precis som de glömt kåpan på taklampan ute i korridoren. Den skulle de komma med i oktober. 

Solen skiner och det luktar gott om gräs och träd som blommar. Wolleybollplanen utanför fönstret används flitigt av mer eller mindre påklädda studenter. Från ett fönster hörs orientalisk musik och innenför ett annat övar en skönsjungande herre på the Preyer. Efter en stund byter han till den där låten ur Chess. "No man no madness" tror jag den börjar.

Sverigedemokraterna har kommit över fyraprocentsspärren läser jag på dn.se. Jag hoppas att det bara är ett resultat av riksårsmötet förra veckan. Att folk snart glömt vad de pratade om.

Så att jag kan återgå till min för närvarande bekymmerslösa tillvaro i solen. Och slippa oroa mig för vad SD kan tänkas hitta på för hyss i framtiden.