Jag läste ett inlägg som moster skrivit. Här

Sedan skrev jag en kommentar som blev så lång att den knappt fick plats. Och då bestämde jag mig för att skriva den här istället.

Problemet är. Att en migrationsminister som inte själv kommit till ett främmande land - utan språk och utan att bli välkomnad på ett bra sätt - aldrig kommer kunna ha den riktiga (och så viktiga) empatin och förståelsen. Inte ens om han skulle få för sig att verkligen, verkligen försöka.

Och så länge det bara är vita högutbildade (för de andra högutbildade som kommit från långtbortistan får bara köra taxi i vårt fina land) män (oftast) som blir ministarar i sådana här frågor kommer de nyanlända behöva fortsätta att be om hjälp. Med brev som är skrivna så att inte ens svenskar som varit svenskar hela livet förstår. Eller med telefonsamtal om blodprov. Det är sorgligt.

Och jag skäms. När kenyanerna glatt förklarade att Sverige minsann är ett bra land. För vi tar emot alla! Vad skulle jag svara då? Javisst, du är välkommen! Men förvänta dig inte att arbeta med vad du är utbildad till. Nej, förvänta dig taxijobb, och städjobb och andra lågavlönade jobb. En städerska är inte mindre värd, men hon har på tok för dåligt betalt. För att städa upp andras skit.