Byn jag är uppvuxen i är liten. Men jag har nog egentligen aldrig sett den som SÅ liten. (Kanske för att jag inte kan alla namnen. Inte vet vilka som bor överrallt) Tills häromdagen. Jag gick in i föreläsningssalen och satte mig. Folk strömmade in och snart var vi närmare 140 samlade. Hela klassen. Hela byn? Det slog mig att hela byn hade kunnat vara min klass. De hade fått plats där allihopa. Och plötsligt kändes byn väldigt liten med sina 140 invånare.