Först var det tenta, sedan utvärdering. I grupp. Jaha, tänkte jag. Hur blir det diskussion med 100 personer i samma rum? Det blev det. Punkt för punkt avhandlades.

Så kom vi till punkten genus. En tjej räcker upp handen och säger att hon tycker att föreläsarna talat med ett genusperspektiv ganska okej men att litteraturen varit katastrof. Endast en kvinna bland författarna. Då kommer repliken "Men alltså, jag tycker inte det är så viktigt. Jag märker i alla fall inte skillnad om det är en kvinna eller man som skrivit". Suck. Så säger Nissen (han den där som alltid pratar. Rätt ut och som allt han säger är en självklarhet) "Men det kanske är skillnad på språket? Men Hirdman har väl redan poängterat det, hon är ju in feministsvängen har jag hört" SUCK IGEN. Den kloka tjejen räcker upp handen och försöker förklara vad hon menat när hon pratat om kurslitteraturen. Nissen avbryter henne och säger nåt annat intelligensbefriat. I en något aggressiv ton. Då blir hon arg och säger att hon faktiskt pratade och han gärna fick vara tyst tills hon pratat klart. BRA! Och jag suckar. Åt att det alltid är samma sak. Samma diskussion. En diskussion som slutar handla om det den skulle. En man i försvarsposition. (Varför då? Det är ju ingen som sagt att det är hans fel. Kritiken var ju riktad mot kursansvarig) Och jag undrar varfär det ska vara så svårt? Inte är det för att män och kvinnor skriver olika som vi vill ha mer litteratur skriven av kvinnor. STRUKTUREN. Det är ju den vi vill ändra på! Att kvinnor alltid är underrepresenterade i  universitetsvärlden. I det här fallet i kategorin litteraturförfattare.