*Tussilago

*Katterna vill gå ut självmant

*I staden rullar man nerför backarna på gruset ist för att halka nerför på isen

*Alla par som håller handen och gullar med varandra

*Soldyrkande människor utmed söderväggar

*Mopedisterna har vaknat till liv

*Urinvägsinfektionerna har tagit fart

*Samhall har så smått börjat sopa upp gruset som ligger kvar sedan vintern

*Alla människor som går omkring och småler för sig själva

I natt är det nästan 15 grader kallt och himlen är full av stjärnor. Och jag kom just att tänka på en sak jag hörde på radio en gång.

Det var en man som bodde i en större stad i Sverige. En kväll blev det strömavbrott och hela staden lades i mörker. Mannen gick ut och fann att det var stjärnhimmel. Och han insåg att han glömt bort hur vacker den var efter alla år han bott i staden.

Är det så? Ser ni aldrig stjärnorna ni som bor i stora upplysta städer?

Det är inte så att jag är missnöjd med min kropp.
Nej, tvärtom!
Jag skulle bara vilja göra några små ändringar:
Operera brösten, de är alldeles för små
Och jag har uppnäsa, kan man ändra det?
Mina läppar är inte så där plutiga som är modernt nu
Och min mage hänger som en bulldeg
För att inte tala om låren! De är på tok för tjocka

Jag sitter på bänken framför en 200-buss som ska mot Borås. Två killar slår sig ner bredvid mig. De halvbryter på något som liknar en slags finsk göteborska.
- Hon var helt okej.
- Ja fan, inte illa.
- Fuck me hard liksom.
- Mmm, vilken häck, vilket material så att säga.

Usch, jag fick ont i magen. En så där obehagskänsla som sitter i, långt efter att mansgrisarna gett sig iväg.

Tänk om folk pratar så om mig? "fuck me hard liksom" och "vilket material". Jag vill inte vara ett objekt, ett "material"!