För några veckor sedan såg jag filmen ”En lanthandel i Provence”. Fransk feel good kan man nog kalla det. Vacker, stundtals riktigt rolig och flera egensinniga karaktärer.

När vi kom ut sa sällskapet att det ju kunde vara en liten by i Västergötland. Precis samma tanke hade slagit mig. Där inne i mörkret.

Och jag minns. Varubilen. Det luktar Kungen av Danmark.

Den hade en disk. Och på andra sidan en hylla. Man kunde köpa det mesta där. Hushållspapper. Ost. Flingor. Tejp. Mjölk. Ja, det mesta man kan tänkas behöva.

Ibland behövde mormor och morfar ingenting. Men vi fick titta ändå. Och morfar köpte alltid Kungen av Danmark. Precis som han gjorde i den lilla affären inne i byn innan den slog igen.

Västergötland och Provence. Inte så stor skillnad ändå.

Det kändes fint på något sätt. Gränslöst.

 

Malin

3 mars 2008 20:52

Hm, är det sådana där gröna läskiga saker?
Eller dom kanske heter något annat...HM...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...