En av de många dagens fråga på Svd:s hemsida löd idag:

Är det acceptabelt om dina pensionspengar investeras i vapenindustri?

Klart att det inte är!

När jag såg resultatet gick luften ur mig.

57% hade svarat: Ja, om det ger högst avkastning

39%: Nej, det känns inte rätt

5%: Vet inte, orkar inte sätta mig in i pensionssystemet

Totalt hade vid den tidpunkten 1732 personer röstat.

Det är visserligen ingen säkerställd statistik det handlar om. Men jag tycker riktningen är tydlig ändå .

Om vi inte bryr oss det minsta om vart bolagen placerar pengarna. Om det egna värdet alltid går först. Om vi alltid handlar utan att tänka ett steg längre. Hur ska vi då någonsin kunna leva i fred och solidaritet med varandra?

2 miljarder pensionsplacerade kronor! I företag som handlar med klusterbomber och kärnvapen. Jag förstår inte.

Ibland skäms jag över att vara människa.

 

Malin J

13 mars 2008 21:58

Mänskligheten... suck..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...