Indokina. Sent 1920-tal. Hon är ung och vit. Han mer än dubbelt så gammal. Och asiat. Han är rik, hon fattig. Ett förhållande dömt innan det ens är påtänkt.

Deras möten sker i hemlighet. Bakom låsta dörrar i ungkarlsrummet hans far inrett åt honom.

Jane March är vacker med sin lilla röda mun och jag funderar på om jag sett något så passionerat på film förut. Något så äkta.

Inte konstigt att scenerna skapade rubriker i USA och England. "Gör de det på riktigt" undrade man.

Filmen är efter Marguerite Duras självbiografiska roman. Finns samma glöd i den? Kanske passar den som lättsmält sommarläsning. Eller klassas den som "tantsnusk" kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...