Jag stod vid övergångsstället. En av dem såg mig i ögonvrån. Han var tvungen att vända sig om för att att titta på mig ordentligt. Obehagligt tyckte jag. Efter en bit gick jag om dem. De pratade på engelska. När jag kommit någon meter framför dem bytte de till spanska. Ännu mer obehagligt. Det kändes som de pratade om mig. 

Med ens blev jag en liten. 14 år. Korridorer och tyckande omringade mig. Klaustrofobisk är känslan. Och detta bara för att tre unga killar bytte språk?

Vinden är varm idag. Himlen är blå. Jag tror det kallas vår. Kvinnan i mataffären har börjat hälsa. Är jag där så ofta?