Nu har han äntligen tabbat sig så mycket att författningsdomstolen säger ifrån! Hans införande av åtalsimmunitet mot sig själv är olagligt. Konstigt att de inte fattat beslutet tidigare egentligen. Och att det överhuvudtaget är förenligt med författningen att en premiärminister får äga så många procent av medierna i ett land som han gör.

Jag tittar på videon på dn.se. Där han berättar att han är oskyldigt anklagad (för skattefusk, immunitetsgrejen, mutor i senaten m.m.) och att domstolen samarbetat med vänstern. Naturligtvis. (suck!) Och jag tänker på det Gandini sa i måndags efter filmvisningen. Om italiensk journalistik. Om den journalistiska sanningen som inte existerar där.

Han berättade om ett telefonsamtal som spelats in. Berlusconi ringer en kontakt i TV-branchen och ber om en tjänst. Det är några flickor han vill ska få jobb. Som såna där, vad heter de nu igen? De som dansar i bikini framför programledaren och inte får säga någonting? Så mycket tutt-TV det kan bli i alla fall. Samtalet avslutas med att Berlusconi förklarar att det är viktigt att han får hjälp eftersom han behöver majoritet i senaten. (!) I Sverige hade väl detta stjälpt en politiker? I Italien räcker det med att Berlusconi förklarar att det är en komplott mot honom. Och efter ett par veckor har hela historien dött ut. Men vad kontrollerar staten då? Här är ju media den tredje statsmakten. En sorts kontrollmakt. Vad tråkigt det måste vara att vara journalist i Italien. Om man inte vill skriva politiska grejer som inte är Berlusconi-vänliga vill säga.

Men HURRA! Vad bra! Att han äntligen hamnat i konflikt med en domstol!