Så ofta skall jag få sända. En egen liten jingel inom programmet. Och formen är fri. Toppen! Passar mig utmärkt. Jag gillar att ha fria händer, att få göra som jag vill.

Man kan ringa mig i Kenya!  Till arbetet eller värdfamiljen. Då kanske jag inte skall bo ett skjul då?

17 km från stadskärnan. Det är väl ganska centralt egentligen? I en så stor stad som Nairobi? Kayole Slums. Läste att UD inte längre avråder svenskar från att resa till Kenya. Men i säkerhetsfäreskrifterna står att turister skall undvika storstädernas slum. Men jag är väl ingen turist? Jag jobbar ju där. I slummen. Eller?

I alla fall så innebär telefonmöjligheterna att radion kan ringa mig.

Då får mor och far höra min röst, höra att jag lever. Det tycker de nog om.

Och jag får leka journalist. Sveriges mest överutbildade yrke. Bäst att fastna lite extra med foten då.

Kom hem från Åland nyss. Familjesemestern gick bra. Smärtfritt. Trots alla olikheter och vitt skilda intressen. Tur det bara var fyra nätter.

Väl inne på svenskt vatten talar telefonen om: du har sex nya röstmeddelanden. Ett var från Afrika. Eller nej, nu ljög jag. Det var OM Afrika. Jag är godkänd. Klar. Ett barnhem i Kenya blir min värld till hösten.

Vart skall jag nu börja? Visum? Vaccination? Pass är bra har jag hört. Kanske skulle jag börja där? Ja, så får det bli. På måndag ska jag gå till polisen.

Men först skall jag åka på festival. I Borlänge.