Så hette helgens kurs.

Jag spenderade två dagar i Röda Korsets lokaler för att utbilda mig till stödperson. Det var givande. Att lära sig om de olika chockfaserna. Om dess symptom. Om försvarsmekanismer.

Runt femton personer som skulle öva på att vara stödpersoner åt varandra. Och jag förundrades över hur lätt det tycktes vara att öppna sig inför varandra.

Under dagarna fick jag lyssna till minst sju olika trauman. Alla svåra. På sitt sätt. Sorg kan inte mätas. Hur svår en kris blir beror på våra tidigare erfarenheter och referenser.

Men tydligt blev det i alla fall. Hur otroligt bra vi har det häruppe i nord. Ett svårt trauma kan för oss vara när en nära anhörig försvinner. Något som egentligen är en naturlig del av livet. För de som flytt hit från andra länder kan ett verkligt trauma handla om att man blivit vittne till tortyr. Som barn. Kanske är det till och med en förälder som setts torteras till döds.

Ja, vi har det bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...