Den subtila feminismen. Som så sällan finns i böckerna. Eller? Jag tänker att antingen märks den inte, eller så blir den för mycket. Sådär så att den liksom skriver läsaren på näsan. Och jag blir irriterad. För jag vet ju. Vilka skillnaderna är. Den subtila stör inte. Karin Fossums stör inte. För den lägger nog inte alla märke till. Den lagras bara. Långt bak. I det undermedvetna. Som något naturligt. Ett naturligt sätt att se på kvonnor och män. Mer som jämlikar.