Medierna har den senaste dominerats av presidentvalet i USA. Eller nej, de har dominerats av Obama. For det ar det enda som raknas har. Att Obama inte ar sarskilt fortjust i sin kanyanske far spelar ingen roll. 

Dagaen idag ar en galen dag. Alla Mataus var tysta under morgontimmarna. Ingen sexistisk hip hop. Bara radio. Bara Obama. 

Overralt pa gatorna ropar de Obama sa fort de ser mig. Och alla ler. Jag ar inte langre en Mzungo. Jag ar vit, men en av dem. Stamningen ar faktiskt forandrad. Mer antirasistisk. Mer oppen.

Och det ar en stor dag. USAs forsta svarta president har valts och vi har kanske kommit ett steg narmare den varld Martin Luther King talade om. Men att Kibaki utlyste peoples holiday ar lite fanigt. Det ar for mycket USA. Det racker med att Coca Cola Company totalt dominerar. Visste ni att De inte bara sysslar med lask? Nej, yoghurt, mjolk, dricksvatten. Ja det mesta kan vi nog finna dem i. Om inte som huvudforetag sa som delagare.

En del kenyaner ser det som en seger for Kenya. Men hej! Det ar for jamlikheten mellan varldens folk. Obama kommer inte att sarbehandla Kenya som de verkar tro. Och allt prat om Lous. Obama bryr sig inte om vilken stam hans far var fodd inom. Och det borde ovriga Kenya inte heller gora. Men det ar bra. For det ar inte bara Lou-folket som ar stolta. Hela Kenya har tuppfeber och for en gangs skull kanske de ser sig som Kenyaner i forsta hand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...