Allt var pa Ki-swahili och det lokala spraket. Men jag kande mig mer an valkommen. Prasten kallade fram mig och Michael. Han presenterade sig och jag fick saga vart jag kommer ifran och var jag bor har i Kenya, och vad jag gor. Sedan bad de for oss. Mest for mig. Sa att jag skulle fa en saker hemresa dagen darpa. Det kandes konstigt, men fint. For de var verkligen engagerade i bonen.

Mycket sang och musik. Dock ingen dans denna gang till Michaels besvikelse. Och eftersom den ordinarie prasten inte var dar och oversattaren inte hangde med i massan sa blev det hela tamligen obegripligt. Men intressant anda. Sa fullkomligt olikt fran mina kyrkoupplevelser i Sverige.