Allt var pa Ki-swahili och det lokala spraket. Men jag kande mig mer an valkommen. Prasten kallade fram mig och Michael. Han presenterade sig och jag fick saga vart jag kommer ifran och var jag bor har i Kenya, och vad jag gor. Sedan bad de for oss. Mest for mig. Sa att jag skulle fa en saker hemresa dagen darpa. Det kandes konstigt, men fint. For de var verkligen engagerade i bonen.

Mycket sang och musik. Dock ingen dans denna gang till Michaels besvikelse. Och eftersom den ordinarie prasten inte var dar och oversattaren inte hangde med i massan sa blev det hela tamligen obegripligt. Men intressant anda. Sa fullkomligt olikt fran mina kyrkoupplevelser i Sverige.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...