Ja som en liten fagelunge sag han ut. En oskyddad liten fagelunge.Och jag fick ont i magen. Hela dagen satt det i.

Det var lunch och plotsligt borjade barnen uta pa garden sjunga. "Karibu Karibu" (valkommen, valkommen) De gor det alltid nar vi kommer pa morgonen nar de har lov, men denna vecka har det varit tyst. Det borde alltsa innebara att det var en ny baby som anlant. Och ja, polisbilen stod pa garden och en medelalders kvinna klattrade ut ur bilen med ett bylte i famnen.

Verena var den av volontarerna som tog emot honom.Serena tog honom till sjukhuset. Den uppskattade aldernar tre veckor. Vikten 1.75 kg.1.75 kg!!!!!! Kan ni forestalla er? Han ar bara skinn och ben. Som en liten fagelunge som inte kan flyga och fallit ur sitt bo. Men en riktig kampe. Kvinnan som kom med polisen hade hittat honom i rannstenen. Eller om det var en latrin. De bedomde att han varit utan mat narmare en vecka.

Jag som forfaras varje gang ett nytt barn kommer, hur kan man lamna sitt barn? Nu kanner jag mig oerhort tacksam over att de lamnar barnen till oss. Direkt. Innan barnet hunnit fasta sig vid modern for mycket. Som Caleb. Sex manader var han nar han kom. Och ja, problem har han. Det ar uppenbart. Tycker vi. Enligt skoterskorna ar han lat. Jag kallar det apatisk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...