Den här bloggen har blivit så annorlunda. Mot hur den var i början. Jag skriver bara när jag är upprörd. Och arg. Ledsen. Eller förbannad. Hur kul är det att läsa? Vart är lyckan någonstans? Alla små filosofier och betraktelser. Om isfläckar, lövhögar, staketstolpar och guppiga cykelvägar? Minns ni? Ni som har hängt med sedan starten?

Jag tror att jag har för mycket att göra. Jag måste bli sådär arg för att verkligen ta mig tid. Men nu är det vår och efter den 15 april blir nog sinnet lättare. Då ska jag blanda. Bubbelplast, Lycka och Samhällsengagemang. För man får inte sluta engagera sig. Världen kan alltid bli bättre. Måste bli bättre.