Jag drömde ingenting inatt. Även om vi var tysta medan vi plockade alla sju sorterna. Rödklöver, vitklöver, vallmo, en ros, förjätmigej, kärringtand, och en väldigt fin blomma som jag inte sett förut. Lila var den, och vit. Men oj vad det var svårt att vara tyst. Lika fnissigt som i Alla vi barn i bullerbyn.

Om man vill kan man jobba hur mycket som helst. Då måste man säga till. Så att man inte tar ut sig. Mina axlar värker. Ryggen med. Sedan bröllopet i lördags tror jag. Serveringsfaten var tunga. Väldigt tunga och väldigt varma. Gästerna satt lågt. Stolarna var i vägen för knäna. Då fick vi böja på ryggarna i stället. Inte bra.

Min masserande vän var på väg till Dalarna. Så jag får vänta till söndag. Under tiden hinner jag jobba lite mer. Så att han får ordentiligt med ömma muskler att knåda tänker jag.

Så lyder rubriken i en artikel hos DN. Texten handlar om att Bush säger att han är ”fullständigt övertygad” om att konflikten i mellanöstern kan lösas innan han avgår? Har han fått storhetsvansinne?

Vill han sluta sina dagar som föregångare Bill. Men den regeringen lyckades inte heller. Så varför? Kanske är det bara ett uttalande för att öka populariteten? Så måste det vara. För det är väl inte gärna möjligt att mannen på allvar tror att han kan lösa konflikten?

Lyckas han har mina studier detta år varit förgäves. Har det inte gått att lösa på sextio år går det knappast innan 2009. Och palestinierna ser Bush som Israelvänlig. Kommer de ens vilja ha med honom i förhandlingarna då?

Bush som medlare? Nej tack!

Det är egentligen inte så svårt. Det där med att sluta anpassa sig. Om man bara säger ifrån. Världen går inte under. Tvärtom.

Jag provade att inte anpassa mig idag. Att inte slå knut på mig själv och göra om planer för att vara till lags. Och tro det eller ej, men personer ifråga dödade mig inte. De anpassade sig till mig i stället.

Tänk att det var så lätt. En befriande känsla infann sig och jag kan sova gott.

Mitt fönster är trasigt. Det gick inte att stänga. Jag mailade och felanmälde. Och det kom en man som skulle laga. Han kom så fort att jag blev riktigt förvånad. Är det möjligt hos studenstaden?

Han lyckades efter en stunds meck och en hel del våld med konststycket att stänga det.  Men det är fortfarande trasigt, så nu får jag inte öppna det. Varmt blir det då. Om natten. Men hellre varmt än objudna gäster när jag inte är hemma. 

Han sa han skulle ge upp. Jag frågade om han inte hade grejjer nog. Ja, svarade han och önskade trevlig helg.

Kommer han tillbaka på måndag? Jag hoppas det. Att de inte glömmer. Precis som de glömt kåpan på taklampan ute i korridoren. Den skulle de komma med i oktober. 

I morgon ska jag följa Mosters råd. Jag ska ta mig till biblioteket och låna Charlotte Brontes Jane Eyre. Sedan ska jag sträckläsa den tjocka boken och lära mig hur man ska handskas med karlar.

I engelska parken sitter alla studenter i grupper och diskuterar och löser uppgifter. Det vill jag också göra.

Jag kanske inte är så skoltrött i alla fall. Jag kanske bara är social?

Jag vill också gå i skolan! Ha klasskompisar som jag löser uppgifter tillsammans med. Så att jag kommer ihåg det jag lärt mig i mer än två månader.

Idag funderar jag över varför jag titt som oftast får reklam för viagra. Och när jag försöker avanmäla prenumerationen fungerar det inte. Tredje Parts-reklam borde förbjudas.

Och så är jag glad. SAS ska spara. Det är inte bra att 1000 jobb försvinner. Nej, det positiva är att biljettpriserna ska höjas. Kanske kan SJ passa på att sänka tågbiljetterna och bygga ut järnvägsnätet? Eller i alla fall vara beredda på att tågresandet ökar.

Och de ska dra in flygkapaciteten med elva plan. Ännu bättre.

Kanske är det dags att byta bransch? Till något inom energiutveckling? Eller klimatsmart resande?

Igår jobbade jag. Det var en konferens med folk från universitetet. Folk från BMC och SLU tror jag. Det pratades torskutfiskning, lite skog och andra saker jag kände mig hemma med. Och det var bekväma skor. Och jeans framför kjol. Och rutig skjorta framför slips och kavaj.

De var duktiga på att underlätta serveringsarbetet. Flyttade på sig när jag skulle hälla vatten och så. Och framförallt var de duktiga på att tacka. Andra avdelningar på universitetet är inte alls bra på det. Undra varför?