Nu har han äntligen tabbat sig så mycket att författningsdomstolen säger ifrån! Hans införande av åtalsimmunitet mot sig själv är olagligt. Konstigt att de inte fattat beslutet tidigare egentligen. Och att det överhuvudtaget är förenligt med författningen att en premiärminister får äga så många procent av medierna i ett land som han gör.

Jag tittar på videon på dn.se. Där han berättar att han är oskyldigt anklagad (för skattefusk, immunitetsgrejen, mutor i senaten m.m.) och att domstolen samarbetat med vänstern. Naturligtvis. (suck!) Och jag tänker på det Gandini sa i måndags efter filmvisningen. Om italiensk journalistik. Om den journalistiska sanningen som inte existerar där.

Han berättade om ett telefonsamtal som spelats in. Berlusconi ringer en kontakt i TV-branchen och ber om en tjänst. Det är några flickor han vill ska få jobb. Som såna där, vad heter de nu igen? De som dansar i bikini framför programledaren och inte får säga någonting? Så mycket tutt-TV det kan bli i alla fall. Samtalet avslutas med att Berlusconi förklarar att det är viktigt att han får hjälp eftersom han behöver majoritet i senaten. (!) I Sverige hade väl detta stjälpt en politiker? I Italien räcker det med att Berlusconi förklarar att det är en komplott mot honom. Och efter ett par veckor har hela historien dött ut. Men vad kontrollerar staten då? Här är ju media den tredje statsmakten. En sorts kontrollmakt. Vad tråkigt det måste vara att vara journalist i Italien. Om man inte vill skriva politiska grejer som inte är Berlusconi-vänliga vill säga.

Men HURRA! Vad bra! Att han äntligen hamnat i konflikt med en domstol!

En gång om året fyller man år. Då får man saker. Oavsett om man bett om det eller inte. Efter årets bemärkelsedag börjar jag inse något slags tema bland presentarna. Jag börjar ana att ett av mina intressen har vuxit sig allt starkare under åren. Och att omgivningen snappat upp detta. Äppelkompott, blåbärsrepa, mixerstav, blåbär, rabarber, en flaska vin, äggkoppar, våffeljärn, te, marmelad, honung från orsa, en vegetarisk kokbok. Och en akvariefisk. Men den tänker jag inte äta.

En ingift släkting påstår att det ligger i generna, att vi är likadana allihop. Och jag som bara är 21, vart skall detta sluta?

Nu skall jag gå och köpa mig en svampkniv för att utforska skogarna häromkring. Har hört ryktas om att det finns svamp i närheten.

Se det som ett sommaruppehåll!

På min semester blir jag smutsig. Kåda. På byxorna och på händerna. Svart blev jag i ansiktet med. Det var nog när jag strök luggen ur ansiktet med de smutsiga handskarna.

Mamma har byggt en stenmur som behöver en grind. Så vi gick på skogspromenad med såg och sekatör och letade rätt på några lagom tjocka grenaratt ha till spjälor. Tänk vad roligt det kan vara att barka! Det gick så lätt när grenarna fortfarande inte hunnit tork. 

Det är så man skall semestra. Man skall göra saker. Med kroppen. Det är som att stadsstressen går ur på riktigt då. Det är som att hjärnan kopplas bort på riktigt då. Och så får man ju umgås med Mami och Papi med. Som inte kan sitta still några längre stunder.

Dofter. Av längtan? Som påminner mig. Om vart man bäst spenderar en svensk sommar någonstans. På landet.

Imorse när jag cyklade till stan hade de slagit dikesrenen. Gräset hade varit långt så det luktade inte vanligt gräsklipp. Mer som nyslaget hö. Och jag kom att tänka på barndomens höskördar. De soliga. Inte hässjandet. Nej, de varma soliga dagarna med bad i den lilla plastpoolen medan de vuxna blåste in höet på rännet. Dax för nytt lass och vi hoppade upp på hörskrindan. Sen, det bästa av allt. När det nya lasset var fyllt och vi kunde klättra högst upp och lägga oss för att titta på molnen. Hela vägen hem guppade lasset. I takt med hästarnas kloppande, travande steg.

Hö skall alltid köras med häst och vagn. Det är bäst så. För miljön. Och för själen.

Det är något visst med träbåtar. Ekan luktade så gott av tjäran. När solen lyste på oss. Båten, M och jag.

Regn Regn Regn. Och jag blir blöt. Ända in i själen. Och trött. I varenda liten vrå av själen blir jag trött.

Men jag tror jag vet hur man torkar torrt. Raggsockar, soffa, filt, en kopp te, en hembakt bulle och En mörts drömmar. Boken alltså, av Stig Claesson. Så får det bli. Det fungerar nog som en stor disktrasa. Att lägga kring hjärtat när det regnar.

Ibland blir man glad av att läsa nyheter! En del verkar lita på forskare. Om de säger nåt så är det så. Då är de bra när forskarna är på min sida. Som idag. Jobba mindre - för miljön. Om man jobbar mindre producerar man mindre så konsumerar man mindre så förstör man miljön mindre. I det långa loppet. Bra! Och jobbar man mindre får man mer tid för sig själv så stressar man mindre så mår man bättre. Inbillar jag mig. Är det inte så? Och om man lever enklare slipper man alla kraven utifrån. Om alla saker man måste ha. Allt man måste göra. Allt man måste hinna med. Suck! Jag ska leva enkelt. För miljön. Och för mig.