Eller ja, en smal remsa träd mellan två husområden. Jag tror den kallas Dagermanparken. Det var då sannerligen inte tyst men det luktade skog i alla fall! Tall och höst. Där kunde jag sitta en stund, skriva lite och samla tankarna. Mysigt. Jag trodde inte att jag skulle sakna skogen så mycket som jag gjort denna vecka. Jag har bott granne med den hela livet men inte uppskattat den. Bara på svampturer med mamma när vädret tillät. Eller som variation till den vanliga promenadrundan. Jag har tagit den förgiven.

Familjen ringde och grattade i morse. Kände konstigt att inte fira som vanligt. Mitt rum ser finare ut nu. Med en trasig säng, en trasig fåtölj och en trasig stol. Ja, livet som nybliven student är lite annorlunda mot vad jag är van vid. Prioritet ett är att lära mig att hitta i denna nya stad. Så att jag kan ta mig till föreläsningarna...

Nu väntar födelsedagsmiddag hos moster.

Sista dagen på jobbet idag. Skönt, men samtidigt lite sorgligt. Jag kommer att sakna dem. Deras upptåg och egenheter.

Den enda lediga dagen denna vecka spenderade jag i Borås. Det var premiärgivning hos blodcentralen som stod på agendan. M frågade om hon fick titta på. Javisst sa jag.

Så var det dags för stickandet och jag hör M flämta till lite så jag tittar åt hennes håll. Haha, det var kanylen som skrämde henne. (nästa gång skall jag hålla henne i handen!) Den var kanske 2 millimeter i diameter och jag måste erkänna att det gjorde lite ont. Åtta minuter senare var jag klar. Lite yr i bollen, men nöjd. Det kändes bra. Jag kände mig bra. Duktig.

Nu till rapporten från Emmabodafestivalen (lite sen kanske. Men men...)

Vi hade roligt i vagnen! Rullade våra rullar och kunderna var glada och trevliga. D for omkring som ett yrväder och situationen kändes ibland en aning kaosartad. Som vanligt var det mycket krångliga beställningar, men tack vare att tempot var lågt gick det bra. Vegan utan lök. Utan gurka o lök. Lite ost. Och extra kärlek. Det var nog de vanligaste beställningarna.

Något som var roligt var att vi sålde lite av lättölen, trots den låga alkoholhalten. Komiskt nog bara till engelsmän. Haha, de måste tycka att det svenska ölet är bra blaskigt! Och inge vidare berusad blir man heller.

Vi fick många kommentarer om våra blommor som hängde vid vagnen. Många stoppade huvudet i buketten och luktade lite granna. Det som förvånade mig var att det var flest pojkar som kommenterade hur fina de var. Så brukar det inte vara.

De pinsammaste fyllona(de som stötte på oss lite väl klumpigt) var från vår egen kommun så de vill jag helst inte kommentera.

Sista kvällen efter stängningsdags tog jag och M oss en liten promenad. Då möter vi en VÄLDIGT glad Alexander Chamberland. Han dansar fram och talar i tungor. Frågan är om ens han sällskap förstod vad han sa. Det var lite roligt. Dock handlade han inte av oss. Det var synd. Han borde uppskatta vårt ekologiska, vegetariska koncept i egenskap av språkrör för Grön Ungdom.

Ja, nu är jag hemma från helgens festivalarbete. Karlshamn och östersjöfestivalen denna gång. Dock var det inte lika roligt i år som förra året. Antagligen beror det på frånvaron av lätt berusade pojkar i lagom ålder som bosatt sig utanför vagnen. I stället fick jag dras med berusade 45-åringar som detedde sig som fjorton. Lite jobbigt faktiskt. Och pinsamt. En av dem hade med sig sin son. Riktigt tragiskt faktiskt, att se hur sonen (runt 8 år) tog hand om pappan som kappt kunde gå. Eller prata heller för den delen.

Något som var kul däremot. Jag sålde mat till Bingo Rimér! Jag tog det på stockholmskan och glasögonen. Han var förvirrad med trevlig. Vilket gjorde mig besviken. Misstänker att det är den han kopplar på för att vinna flickornas förtroende så att de klär av sig alldeles frivilligt. Men han gjorde bort sig! "Fem rullar, två utan lök. Eller nej förresten... Eller jo... Äter barnen lök?" Vad skulle jag svara på det? Jag vet inte, det är inte mina barn? Haha! Ja, stackars barn. Pappa har ingen aning. Undrar om han vet om att man behöver byta blöja, eller borsta tänderna på de små också?

Jag befarar att det befinner sig ungefär 10 sovande ynglingar i mitt hus. Att döma av alla tallrikar som belamrar diskbänken i alla fall. Dessutom kom jag knappt in genom dörren på grund av alla skor som låg innanför dörren. Inte blir det lättare av att skorna är av dimensionen storlek 43 och uppåt. Högen blev på något sätt mindre genomplöjbar på grund av detta. Jag behöver kanske ge en närmare förklaring: Det är alltså inte mina ynglingar (Tyvärr) utan bara min 14 årige bror som har haft FF. Ja, han körde ut mig igår när föräldrarna inte var hemma och lämnade mig åt mitt öde.

På dagens schema står att vattna mammas växthus, plocka sockerärtor och jordgubbar, plantera hjärtan på snöre. Jag är lite på pysselhumör så jag funderar på att skapa lite i ståltråd.

Peace and Love och Borlänge. En massa bra musik, M och H. A, H och J och alla deras vänner. Trevligt var det! Mychi trevligt. Och musiken var toppen! Jason Mraz gjorde mig euforisk och stundom okontaktbar. När hela torget sjöng "I'm Yours" var det hela så perfekt det kan bli! Och Timbuktu har ju en scennärvaro som inte går att beskriva. Hellsongs sjöng så fint i regnet att jag inte märkte av mina blöta jeans. Detektivbyrån fick mig att känna mig som en del av Amelie från Mont Martres värld. Och det är inte otrevligt precis. Ja, musikupplevelserna har varit många och goda. 

Men campinglivet har väl inte direkt imponerat. Att man kan med att slänga så mycket skräp rakt upp och med på marken! Själv tyckte jag det var riktigt jobbigt när jag inte fann någon soptunna, för det var det faktiskt ont om. Vi gjorde oss en egen.

Sista natten gjorde någon sönder vårt tält och på morgonen vaknade vi med polisavspärrningar två meter från tältet. På marken hade de lagt sopsäckar för att skydda något(bevis?). Vi anar att det skulle komma tekniker efter att campingen tömts. Misshandel, knivskärning, våldtäkt? Obehaglit var det i alla fall så vi bestämde oss för att till nästa år hyra en lägenhet. Haha, vi har redan blivit för gamla!

Det har regnat hela dagen och jag kände verkligen inte för att cykla 7 km varav 2,5 är uppförsbacke. Men så när jag hunnit halvägs uppför backen mötte jag min mor! Hon tyckte synd om mig som blev så blöt i ösregnet. Och jag som inte ringt och bett om skjuts för att inte ligga henne till last.