Peace and Love och Borlänge. En massa bra musik, M och H. A, H och J och alla deras vänner. Trevligt var det! Mychi trevligt. Och musiken var toppen! Jason Mraz gjorde mig euforisk och stundom okontaktbar. När hela torget sjöng "I'm Yours" var det hela så perfekt det kan bli! Och Timbuktu har ju en scennärvaro som inte går att beskriva. Hellsongs sjöng så fint i regnet att jag inte märkte av mina blöta jeans. Detektivbyrån fick mig att känna mig som en del av Amelie från Mont Martres värld. Och det är inte otrevligt precis. Ja, musikupplevelserna har varit många och goda. 

Men campinglivet har väl inte direkt imponerat. Att man kan med att slänga så mycket skräp rakt upp och med på marken! Själv tyckte jag det var riktigt jobbigt när jag inte fann någon soptunna, för det var det faktiskt ont om. Vi gjorde oss en egen.

Sista natten gjorde någon sönder vårt tält och på morgonen vaknade vi med polisavspärrningar två meter från tältet. På marken hade de lagt sopsäckar för att skydda något(bevis?). Vi anar att det skulle komma tekniker efter att campingen tömts. Misshandel, knivskärning, våldtäkt? Obehaglit var det i alla fall så vi bestämde oss för att till nästa år hyra en lägenhet. Haha, vi har redan blivit för gamla!

 

malin

5 juli 2007 14:06

usch va läskigt! förresten är det okej att vara lite försiktig. inte detsamma som för gammal:D hihi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...