Jag såg nyss "Smultronstället" av Ingmar bergman med mamma. Filmen påverkade mig. En känsla av lugn infann sig.

Många saker faschinerade mig med filmen. Trots att den är så gammal, runt sextio år, är det att vissa saker som aldrig tycks förändras med tiden. Hur vi ser på varandra, och våra rädslor. I början finns en scen då huvudparsonen möter sin 96 år gamla mamma som påpekar hur få det är som hälsar på henne. Och tänk att det är likadant nu. De gamla sitter ensamma på sina hem utan att barnen hälsar på. Men varför? Slutar man automatiskt att tycka om sina föräldrar när de blivit tillräckligt gamla? Eller är det helt enkelt så att vi tycker att det är jobbigt, att vi inte hälsar på av ren egoism? Jag tror mest på det sistnämda. Och det är tragiskt.

Ja, nu är jag hemma från helgens festivalarbete. Karlshamn och östersjöfestivalen denna gång. Dock var det inte lika roligt i år som förra året. Antagligen beror det på frånvaron av lätt berusade pojkar i lagom ålder som bosatt sig utanför vagnen. I stället fick jag dras med berusade 45-åringar som detedde sig som fjorton. Lite jobbigt faktiskt. Och pinsamt. En av dem hade med sig sin son. Riktigt tragiskt faktiskt, att se hur sonen (runt 8 år) tog hand om pappan som kappt kunde gå. Eller prata heller för den delen.

Något som var kul däremot. Jag sålde mat till Bingo Rimér! Jag tog det på stockholmskan och glasögonen. Han var förvirrad med trevlig. Vilket gjorde mig besviken. Misstänker att det är den han kopplar på för att vinna flickornas förtroende så att de klär av sig alldeles frivilligt. Men han gjorde bort sig! "Fem rullar, två utan lök. Eller nej förresten... Eller jo... Äter barnen lök?" Vad skulle jag svara på det? Jag vet inte, det är inte mina barn? Haha! Ja, stackars barn. Pappa har ingen aning. Undrar om han vet om att man behöver byta blöja, eller borsta tänderna på de små också?

Visste du att koldioxidutsläppen från en tågresa Sthlm-Gbg motsvarar utsläppen från 3 ml bensin?!

Frågan är då hur vi(staten med kommunen som drivkraft?) ens kan tänka tanken att bygga ut Riksväg 40 till motorväg istället för att bygga färdigt Götalandsbanan? Världen är knäpp!

...är jag idag. Det som är värst med jobbet är inte de dementa utan de jag arbetar med. De är ju helt galna ibland! Personligen skulle jag inte vilja ha dem som vårdare.

Tänk dig någon som låter tröttheten gå över i irritation, som går ut över dig. Någon som istället för att lirka med dig när du trilskas tar ett hårt tag om handen och bänder loss den. Tänk dig dessutom dig själv som dement, du vet kanske inte vad Någon vill utan måste få allting förklarat en sak i taget. Annars blir det kortslutning i hjärnan. Inte är det då lätt att förstå varför Någon är så irriterad på dig. Om någon då dessutom är väldigt rivig och slitig i sitt sätt blir du knappast gladare. Kanske är det då inte alls konstigt att du ger ifrån dig ett ångestladdat skrik eller slänger ur dig att du skall skära halsen av Någon.

Ja, ungefär så här har min eftermiddag varit, men eftersom jag är semestervikarie och lägst i rang vågar jag inte påpeka att jag ogillar "arbetsmetoden". Har man betalat skatt i ett helt liv tycker jag att man förtjänar bättre bemötande i livets slutskede. Det gör man ändå! De äldre finns inte där för att jag skall få min lön, det är ju jag som är där för deras skull!

Och vad blir då kontentan utav detta? Jo att: jobba aldrig för länge på en arbetsplats där du har med människor att göra (Någon/Några har varit på samma plats i mellan 15 till 40 år)

Jag befarar att det befinner sig ungefär 10 sovande ynglingar i mitt hus. Att döma av alla tallrikar som belamrar diskbänken i alla fall. Dessutom kom jag knappt in genom dörren på grund av alla skor som låg innanför dörren. Inte blir det lättare av att skorna är av dimensionen storlek 43 och uppåt. Högen blev på något sätt mindre genomplöjbar på grund av detta. Jag behöver kanske ge en närmare förklaring: Det är alltså inte mina ynglingar (Tyvärr) utan bara min 14 årige bror som har haft FF. Ja, han körde ut mig igår när föräldrarna inte var hemma och lämnade mig åt mitt öde.

På dagens schema står att vattna mammas växthus, plocka sockerärtor och jordgubbar, plantera hjärtan på snöre. Jag är lite på pysselhumör så jag funderar på att skapa lite i ståltråd.

I helgen träffade jag mina nya sysslingar. Det är tre flickor som är två månader gamla. Så fina. Så små. Jag förundrades över hur små deras händer och fötter var. Vi satt i soffan med varsin liten flicka i famnen och språkade med de stolta föräldrarna om allt mellan himmel och jord. Flickorna somnade och där satt vi och funderade på om vi skulle ta med oss dem hem. De var så fridfulla och gav mig en slags ro jag inte är van att känna. Små bebisar har en märklig effekt på vuxna människor. Det är om att man stannar upp i stressen och släpper allt för en stund. Jag fick bilden av mig själv som mamma för ögonen. Och det kändes riktigt bra. Fint. Men det lär dröja några år innan det blir så.

Peace and Love och Borlänge. En massa bra musik, M och H. A, H och J och alla deras vänner. Trevligt var det! Mychi trevligt. Och musiken var toppen! Jason Mraz gjorde mig euforisk och stundom okontaktbar. När hela torget sjöng "I'm Yours" var det hela så perfekt det kan bli! Och Timbuktu har ju en scennärvaro som inte går att beskriva. Hellsongs sjöng så fint i regnet att jag inte märkte av mina blöta jeans. Detektivbyrån fick mig att känna mig som en del av Amelie från Mont Martres värld. Och det är inte otrevligt precis. Ja, musikupplevelserna har varit många och goda. 

Men campinglivet har väl inte direkt imponerat. Att man kan med att slänga så mycket skräp rakt upp och med på marken! Själv tyckte jag det var riktigt jobbigt när jag inte fann någon soptunna, för det var det faktiskt ont om. Vi gjorde oss en egen.

Sista natten gjorde någon sönder vårt tält och på morgonen vaknade vi med polisavspärrningar två meter från tältet. På marken hade de lagt sopsäckar för att skydda något(bevis?). Vi anar att det skulle komma tekniker efter att campingen tömts. Misshandel, knivskärning, våldtäkt? Obehaglit var det i alla fall så vi bestämde oss för att till nästa år hyra en lägenhet. Haha, vi har redan blivit för gamla!