I helgen träffade jag mina nya sysslingar. Det är tre flickor som är två månader gamla. Så fina. Så små. Jag förundrades över hur små deras händer och fötter var. Vi satt i soffan med varsin liten flicka i famnen och språkade med de stolta föräldrarna om allt mellan himmel och jord. Flickorna somnade och där satt vi och funderade på om vi skulle ta med oss dem hem. De var så fridfulla och gav mig en slags ro jag inte är van att känna. Små bebisar har en märklig effekt på vuxna människor. Det är om att man stannar upp i stressen och släpper allt för en stund. Jag fick bilden av mig själv som mamma för ögonen. Och det kändes riktigt bra. Fint. Men det lär dröja några år innan det blir så.

 

malin

10 juli 2007 09:50

ooh va gulligt!

underbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...