Ja, nu är jag hemma från helgens festivalarbete. Karlshamn och östersjöfestivalen denna gång. Dock var det inte lika roligt i år som förra året. Antagligen beror det på frånvaron av lätt berusade pojkar i lagom ålder som bosatt sig utanför vagnen. I stället fick jag dras med berusade 45-åringar som detedde sig som fjorton. Lite jobbigt faktiskt. Och pinsamt. En av dem hade med sig sin son. Riktigt tragiskt faktiskt, att se hur sonen (runt 8 år) tog hand om pappan som kappt kunde gå. Eller prata heller för den delen.

Något som var kul däremot. Jag sålde mat till Bingo Rimér! Jag tog det på stockholmskan och glasögonen. Han var förvirrad med trevlig. Vilket gjorde mig besviken. Misstänker att det är den han kopplar på för att vinna flickornas förtroende så att de klär av sig alldeles frivilligt. Men han gjorde bort sig! "Fem rullar, två utan lök. Eller nej förresten... Eller jo... Äter barnen lök?" Vad skulle jag svara på det? Jag vet inte, det är inte mina barn? Haha! Ja, stackars barn. Pappa har ingen aning. Undrar om han vet om att man behöver byta blöja, eller borsta tänderna på de små också?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...