Idag blev jag rädd för min busschaufför. Visserligen vet jag att han alltid är missnöjd med det politiska läget och jag har ibland kännt att det varit något sverigedemokratiskt över hans uttalanden. Men idag när han fullkomligt hatade alla miljöpartister och "kommunister" (jag antar att han syftade på vänstern) blev jag rädd. Och inte blev det bättre när han började uttala sig om "de där jävla feministerna" Och Reinfeldt var det också fel på. Suck.

För övrigt fick jag jobb igår! På demensavdelningen. Det blir nog lärorikt. Jag ser faktiskt fram emot det. Denna min sista sommar hemma.

Då kommer mitt bidrag till tävlingen, mina sex underliga/egendomliga saker om mig själv.

1)
Den första egendomligheten är mitt högra ögonbryn. Det har en virvel i sig och ser ut som ett litet djävulshorn. Jag har inte funnit något liknande i släkten och antar därför att det är en mutation. Undrar vad jag har som är så bra för mänskligheten? (mutationer är väl till för att föra vidare särskilt bra egenskaper?)

2)
Innan jag glömde min tandborste i Avesta i höstas hade jag haft den i 9 år. (ja, det är en med utbytbart borst!) Tanken är att jag ska se hur många år den klarar innan den går av. Så det blir till att hämta hem den snarast möjligt.

3)
Min klasskompis vän trodde att jag gick på tjack första gången han träffade mig. Och att pengarna vi höll på att samla in skulle gå till mitt missbruk och inte till välgörenhet. (detta tycker jag är väldigt pinsamt och ger er därför en förklaring: ljudet fungerade inte, det var två timmar till spelningen skulle börja och jag var lätt stressad)

4)
Det av mina tvångsbeteenden som är allvarligast handlar om att jag vissa dagar inte får trampa på skarvar. Jag vet egentligen inte varför bara att jag inte får göra det. Detta märks oftast av då jag är i en större stad och krockar med människor hela tiden på grund av mitt suspekta rörelsemönster.

5)
Varje gång jag besöker Lund är jag tvungen att hoppa hage utanför domkyrkan på de stora plattorna som finns där. Det har jag gjort sedan jag var liten och kan därför inte sluta. Egentligen är det väl lite samma sak som skarvarna, men jag kunde inte komma på något mer egendomligt för tillfället.

6)
Den sista punkten är kanske inte så underlig, utan mer en förklaring till mina underligheter. Så här är det: När det var en månad kvar till min födsel fick farbror doktorn för sig att det var något som inte var riktigt riktigt med mig så han bestämde sig för att sätta igång mor min. Resultatet var en fullt frisk unge (eller så var det inte det, han hade kanske rätt?).

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Jag har klippt mig. Och skaffat mig ett jobb höll jag på att säga, fast det har jag inte. Bara sökt. Men klippningen var en trevlig vårförändring. Jag hoppades på att jag skulle se lite äldre ut. Varför vet jag inte. Särskilt då jag bävar inför nittonårsdagen av någon outgrundlig anledning. Ja ibland förstår man sig inte på sig själv. Jag har en teori om att det beror på mina framtidsgrubblerier. Kanske det vore taktiskt att söka en massa saker så kan man tacka ja till det som känns bäst. Då kan jag ju vela ända fram till i Juli. Så får det bli!

Igår var det vårdag nummer två. Det var mysigt!

Idag var det som vanligt igen. Lite mer depressivt.

Kanske är det förklaringen till kvällens vemod. Jag känner mig alldeles otroligt (onödigt) ensam trots att jag har umgåtts med vänner hela dagen och alla i huset är hemma. Jag behöver nog sova, så att jag inte blir alltför sentimental. Det brukar hjälpa.

Jag och mamma gick en långpromenad och när vi kom hem åt vi nybakta äppelbullar. Hög mysfaktor på det skulle jag vilja säga. Fint väder var det också. Sådär lagom soligt så att snön smälter lite grann och man får känslan av vår i kroppen. Bättre kan det nog inte bli. Man bli alldeles pirrig och lycklig i armarna och benen, ja hela kroppen blir full av energi som bara måste få komma ut.

I natt är det nästan 15 grader kallt och himlen är full av stjärnor. Och jag kom just att tänka på en sak jag hörde på radio en gång.

Det var en man som bodde i en större stad i Sverige. En kväll blev det strömavbrott och hela staden lades i mörker. Mannen gick ut och fann att det var stjärnhimmel. Och han insåg att han glömt bort hur vacker den var efter alla år han bott i staden.

Är det så? Ser ni aldrig stjärnorna ni som bor i stora upplysta städer?

Åh, det är så roligt att prata med mormor. Idag var hon så glad och pratig att det inte fanns någon hejd. Hon kunde inte hålla sig utan avslöjade att hon ska bli mormors mor. (Spännande! Mitt första kusinbarn) Kusinen fick inte berätta själv. Jag sa att hon är tvungen att leva tills jag också får barn. Och på det svarade hon att det blir nog inga problem. Sedan pratade hon vidare om skogen som blåst ned, om hennes doktor som är så bra och om en sköterska som är otrevlig. Men så plötsligt kom hon på något som hon var tvungen att göra och vips så tog samtalet slut.

Hur kan man få betyget väl godkänd i Idrott och Hälsa A om man efter 12 år i skolan fortfarande inte kan reglerna i fotboll?

Det regnade och regnade och regnade en hel dag.
Sedan var nästan all snön som kommit borta.
Då blev jag som vanligt väderdeprimerad och funderade på att emigrera till ett mindre regningt land.
Men så igår sken solen igen för första gången på väldigt länge.
När jag kom ut på trappan luktade det vår och jag blev glad igen.
Och vad som är ännu bättre är att solen skiner idag med!