Idag var en bra dag! Jag jobbade med Amelie som bytt till min grupp. Det var toppen. Karin ar trevlig, men pa den manad jag har varit har har jag lart mig om mig sjalv att talamodet ar lika med noll nar det galler klagande och pessimistiska manniskor. Hon har nog inte sagt ett positivt ord om landet sedan jag borjade jobba med henne forra veckan. Ibland kan jag riva mitt har. 

Calonso ar ett argt barn. Han ar arg mest hela tiden och jag har lite svart att hantera honom. Jag kanner honom inte tillrackligt val for att se vad som ar fel. Men jag tror att det ar understimulans. Han tycker battre om att leka an att sova, men det far han inte nar de andra sover sa han har valdigt mycket energi till overs. Det visar han genom att hela tiden rynka pannan i valdigt djupa (och otroligt gulliga) veck samtidigt som han plutar med munnen.

I morse gick Caro ivag for att diska. Innan hon gick sa hon at barnen att sova och de krop ner under filten pa madrassen. Tva sekunder efter att hon lamnat rummet krop halften omkring pa golvet. Jag insag efter en stund att det basta var att lata dem leka och forsoka halla deras uppmarksamhet inom rummets fyra vaggar sa att jag inte skulle behova jaga dem over hela vaningsplanet. Tretton bebisar pa en person kan vara lite val mycket. Som tur ar ar alla barnen i basta tittut-aldern. Sa genom att gomma mig i mitt forklade och leka tittut kan jag leka med alla barnen samtidigt. Problemet kan vara att man sedan har tre ungar krypandes runt benen som vill leka under forklade och kjol. Men det ar mest gulligt.

Nar Amelie kommit sov halften av barnen och resterande var upptagna med att klanga pa Amelie och i tvattkorgen. Utom Calonso. Han hade kommit pa att man kunde leka tittut i dorroppningen. Vi lekte och han skrattade sa att han nastan kiknade. Plotsligt sprang han fram (i den man man kan springa nar man knappt kan ga) och gav mig varldens bjornkram. Josses tankte jag, vad har hant med pojken. Senare under dagen kom han igen och kramade mig. Jag tror bestamt att han lider brist pa narhet. Det gor de nog allihop, men de flesta av dem har sokt sig till mig sjalvmant.

Tank vad lite man behover gora for att fa sa mycket tillbaka. Detta kommer sakert leda till att han klanger runt mina ben hela dagarna och att jag maste ge annu mer till de andra for att kompensera. Jag kommer att vara om mojligt annu mer trott nar jag kommer hem, men det gor ingenting. det ar det vart. Och det ar ju bara for tre manader.