Ar man galet trott passar det mycket bra att sova pa stranden. Jag lyckades med konststycket att inte branna mig. ja, det ar faktiskt ett konststycke att inte branna sig i Mombasa. 36 grader och blasigt sa att man inte kanner att det branner. Vi badade och badade och tog oss sedan till paradiset pa jorden. Det ar en liten havsbar utanfor Mombasa dar man kan vara for sig sjalv och inte bli kallad mzungo hela tiden. Har skulle jag kunna bo. Det skulle jag verkligen kunna gora.

Vi vantade pa middagen i tva och en halv timme. Under tiden avverkades manga lask, Celeste hann bli magsjuk och kocken brande nastan upp koket. Det ar farligt med basttak. Tillslut kom i alla fall maten och den pinfarska fisken var fantastisk. Jag skall tipsa jobbet om receptet. De tva och en halv timmarna var forlatna. Efter maten motte jag den langsta manniska jag traffat. han heter Peter, kommer fran Uganda och ar 2.10 Mer en en halv meter langre an mig! 

Sa var det dags att ta sig hemat. Peter ville byta nummer men jag tackade nej. Tog artigt hans nummer och mailadress och stoppade lappen i skrapfacket i vaskan. Han var lite for installsam for att jag skulle kanna mig smickrad. Vad jag inte visste var att den lurifaxen istallet bytte nummer med Andrew.

Tillslut kom vi tillbaka till vandrarhemmet. 60 kronor for ett dubbelrum tog de. Och da tvattar de ens klader om man vill. Mitt och Kirstens rum var inte fardigstadat nar vi lamnade hemmet sa vara vaskor stod iett annat rum. Postvakten hade under eftermiddagen hunnit hyra ut rummet igen och efter en timme hade vi antligen fatt ett nytt. Klockan var ett och jag var svimfardig av trotthet. Men innan vi kunde sova var vi tvugna att jaga ut kackerlackan. De gar verkligen inte att doda, i alla fall inte med en flip flip-sandal.