Idag jobbade jag med mina vanliga bebisar igen. Jag begriper inte det har med att byta grupp var och varannan dag. Men chefen ar speciell och jag misstanker att min flytt beror pa att hon vill splittra mig och Amelie. Historien ar lang, men jag kan vara glad att jag inte ar den av oss tva som blivit syndabocken. Amelie ar enligt Tabihta en stark och manipulativ person och nu gor hon allt for att fa bort henne fran projektet. Men fenomenet ar inte nytt. Det finns manga historier 

Idag var Amelie sjuk och den ordinarie skoterskan pa sjukhuset med halften av mina barn. Maasi jobbar normalt bara pa taket med tvatten men var tvungen att hoppa in hos 1-2 aringarna idag. Hon gillar mig och kravde darfor att jag skulle jobba med henne. Skont att skoterskorna borjar smalta mer eller mindre. Men vilken tid det tagit! Och jag har fortfarande problem med nagra av dem som vagrar ge instruktioner pa engelska. Men jag vet att de kan prata engelska och de skrattar alltid efter att de gett samma order tre ganger. For de vet att jag inte begriper hela innaborden. Och kanske vet de hur otroligt dum man kanner sig nar man inte forstar. 

Barnen var trotta och sov nastan hela formiddagen. Maasi var hungrig och hamtade githeri. Det ar bonor och majs. Jag smakade men det smakade lite konstigt sa jag at inte sa mycket. En halvtimme senare var det dags att springa till toaletten. Efter att magen vant ut och in pa sig ett antal ganger och jag lag utmattad under en filt pa golvet blev det lite battre och jag kande att jag kanske skulle klara en skumpig resa med matatun. Nar jag kommit hem och fatt i mig lite yoghurt var allt som vanligt igen. Tur det. Jag har inte tid att vara sjuk lange. Halva tiden har snart gatt och jag har sa mycket jag vill hinna med att gora.